The bell jar
Titel: The Bell Jar
Författare: Sylvia Plath
Förlag: Harper & Row
Genre: Roman, halvt självbiografisk
Antal sidor: 275
Originalspråk: Engelska
Första meningen: 'It was a queer, sultry summer, the summer they electrocted the Rosenbergs, and I didn't know what I was doing in New York.'
Jag hittar ingen bra beskrivning på boken och jag kommer inte heller på något eget sätt att formulera en. Ni får helt enkelt läsa recensionen och se vad ni tycker.
Det kommer att bli svårt att skriva en ordentlig recension på The Bell Jar, för den var en otroligt bra bok som får mig riktigt förvirrad. Ni kan alltid se mitt Goodreads-betyg för att förstå hur bra den var - It was amazing. Det var en väldigt intressant läsupplevelse och jag har verkligen inte läst något liknande. Allt var unikt - karaktärerna, språket och hela boken i sig.
Esther är då huvudpersonen och det är genom henne vi får se allting. Jag älskar hennes sätt att tänka på och sättet Plath har skapat henne på är väldigt trovärdigt. Det som händer är att Esther blir mer och mer psykiskt sjuk. I början känns hon inte sjuk, bara lite udda. Alltså var det en väldigt intressant karaktärsutveckling som också är mycket trovärdig, även om den är ovanlig. Under tiden som jag läste boken fick jag reda på att The Bell Jar är halvt självbiografisk och jag förstår verkligen att författaren inte mådde bra när hon skrev. Jag har också fått reda på att Sylvia Plath begick självmord samma år som The Bell Jar publicerades. Så synd att en så bra författare skulle dö så ung (hon begick självmord när hon var 31 år). Fast om hon inte hade varit psykiskt sjuk hade hon kanske inte skrivit en så udda bok.
Språket. Åh, vad jag älskar det. Formuleringarna är klarspråkiga och man kan läsa in en hel del mellan raderna om hur Esther mår. Under tiden som jag läste var jag tvungen att skriva av några citat för att jag tyckte att de var så bra. Här har ni några exempel:
Jag hittar ingen bra beskrivning på boken och jag kommer inte heller på något eget sätt att formulera en. Ni får helt enkelt läsa recensionen och se vad ni tycker.
Det kommer att bli svårt att skriva en ordentlig recension på The Bell Jar, för den var en otroligt bra bok som får mig riktigt förvirrad. Ni kan alltid se mitt Goodreads-betyg för att förstå hur bra den var - It was amazing. Det var en väldigt intressant läsupplevelse och jag har verkligen inte läst något liknande. Allt var unikt - karaktärerna, språket och hela boken i sig.
Esther är då huvudpersonen och det är genom henne vi får se allting. Jag älskar hennes sätt att tänka på och sättet Plath har skapat henne på är väldigt trovärdigt. Det som händer är att Esther blir mer och mer psykiskt sjuk. I början känns hon inte sjuk, bara lite udda. Alltså var det en väldigt intressant karaktärsutveckling som också är mycket trovärdig, även om den är ovanlig. Under tiden som jag läste boken fick jag reda på att The Bell Jar är halvt självbiografisk och jag förstår verkligen att författaren inte mådde bra när hon skrev. Jag har också fått reda på att Sylvia Plath begick självmord samma år som The Bell Jar publicerades. Så synd att en så bra författare skulle dö så ung (hon begick självmord när hon var 31 år). Fast om hon inte hade varit psykiskt sjuk hade hon kanske inte skrivit en så udda bok.
Språket. Åh, vad jag älskar det. Formuleringarna är klarspråkiga och man kan läsa in en hel del mellan raderna om hur Esther mår. Under tiden som jag läste var jag tvungen att skriva av några citat för att jag tyckte att de var så bra. Här har ni några exempel:
'Her thoughts were not my thoughts, nor her feelings my feelings, but we were close enough so that her thoughts and feelings seemed a wry, black image of my own.'
'The silence depressed me. It wasn't the silence of silence. It was my own silence.'
'He was terribly nervous the whole time and I could tell he thought I was crazy as a loon, because I told him I believed in hell, and that certain people, like me, had to live in hell before they died, to make up for missing out on it after death, since they didn't believe in life after death, and what each person believed happened to him in life after death.'
Beskrivningen av Esthers tid på olika psyksjukhus var också bra. Den biten fick mig att få upp ögonen för hur psykiskt sjuka människor behandlas av olika personer och jag tror till och med att jag blev lite intresserad av att jobba inom psykvården. För det fina de gjorde åt Esther var otroligt, och jag tror att det skulle vara fantastiskt att få göra något sånt. Just saying.
The Bell Jar är en väldigt tung och stark bok. Trots att det var en påverkande läsupplevelse ångrar jag inte en sekund. Jag är så himla glad över att jag har läst den här boken, för det var en fantastisk läsupplevelse och jag hoppas att ni andra läser den. Om ni gör det blir jag glad för eran skull.
Mitt betyg: Stark 10/10
Mitt klimatkatastrofala liv
Titel: Mitt klimatkatastrofala liv
Författare: Saci Lloyd
Förlag: Bonnier Carlsen
Genre: Roman, dagbok
Antal sidor: 333
Originalspråk: Engelska (Carbon Diaries 2015)
Första meningen: 'Helt slut.'
London 2015
Mitt liv suger. Mina föräldrar och resten av deras själviska generation har sabbat den här planeten. Inget är som vanligt längre. Allt har liksom spårat ur på samma gång. Vädret är helkonstigt och regeringen har infört ett system för ransonering av koldioxidutsläpp. Alla ska få ett kort laddat med 200 poäng per månad. Så fort man förbrukat något - el, vatten, mat,kläder, prylar - så dras det poäng. Men de räcker inte särskilt långt. Folk börjar bli desperata. Hur kul är det att behöva välja mellan att ladda mobilen och ta en varm dusch?
Jag heter Laura Brown.
Välkommen till mitt klimatkatastrofala liv.
Haha. Mitt sätt att uttrycka vad jag tycker om språket. Det är vad jag tänker börja med - att klanka ner på hur boken är skriven.
Haha. Mitt sätt att uttrycka vad jag tycker om språket. Det är vad jag tänker börja med - att klanka ner på hur boken är skriven.
Mitt klimatkatastrofala liv är skriven i dagboksform, och i vissa böcker kan det passa in. Här blev det dock bara jobbigt och det kan bero på att "kapitlena" blev för korta ibland. Typ såhär:
"02.00. Jag vaknade kallsvettig igen. Andra gången den här veckan. Kanske är det så att man börjar bli galen..."
Det där var alltså ett "kapitel". Det är de korta kapitlena som dyker upp ibland som gör boken så snabbläst och platt.
Om vi tänker på karaktärerna då. Laura är ägaren till dagboken vi får läsa och jag tycker att hon kan "skriva" extremt irriterande. Dessutom är hon så himla sur hela tiden. Visst lever hon under jobbiga omständigheter, men kan hon inte vara lite glad ändå? Annars så fastnade jag inte direkt för någon karaktär. Tyvärr var det ingen förtom Laura som man lärde känna på riktigt, men jag hade gärna velat veta lite mer om Adi. Han verkade vara en fin person.
Trots allt mindre bra är boken riktigt rolig ibland. Började skratta för ig själv när jag satt och läste. Saci Lloyd har i alla fall fantasi. Och sen till det viktiga med hela historien. Det känns som ett himla viktigt ämne och det där med miljöförstöring och stora koldioxidutsläpp känns väldigt aktuellt. Att allt utspelar sig redan år 2015 är rätt skrämmande. Sen så blev jag väldigt påverkad av boken. När jag hade läst ett tag gick jag runt och släckte onödiga lampor för att spara ström :P
Trots dåligt språk och bristande karaktärer var det här en väldigt intressant bok. Absolut läsvärd, den får en att tänka till.
Mitt betyg: 5/10
En dag till skänks
Titel: En dag till skänks
Författare: Anna Gavalda
Förlag: Albert Bonniers
Genre: Roman
Antal sidor: 152
Originalspråk: Franska (L'Echappée belle)
Första meningen: 'Jag hade inte ens hunnit sätta mig, utan hade ena skinkan i luften och handen på bildörren när min svägerska gick till attack.'
Tre syskon rymmer ifrån ett tråkigt bröllop och söker upp sin yngste bror som arbetar som guide vid ett lantligt slott. Utflykten blir till ett skimrande ögonblick av lycka, kanske sista gången som de tillsammans verkligen får vara ansvarslösa och fria som barn.
Efter att ha läst Neas recension på En dag till skänks så lev jag lite sugen på att läsa den. När jag sen såg den på bibblan lånade jag hem den, för jag trodde att det skulle vara en liten mysig bok. Och jag hade precis rätt, för om man ska beskriva den här boken med ett ord är det just det - mysig. Fast ska jag välja två ord blir det de här: Mysig och rolig.
Tre syskon rymmer ifrån ett tråkigt bröllop och söker upp sin yngste bror som arbetar som guide vid ett lantligt slott. Utflykten blir till ett skimrande ögonblick av lycka, kanske sista gången som de tillsammans verkligen får vara ansvarslösa och fria som barn.
Efter att ha läst Neas recension på En dag till skänks så lev jag lite sugen på att läsa den. När jag sen såg den på bibblan lånade jag hem den, för jag trodde att det skulle vara en liten mysig bok. Och jag hade precis rätt, för om man ska beskriva den här boken med ett ord är det just det - mysig. Fast ska jag välja två ord blir det de här: Mysig och rolig.
Jag låg och läste boken på kvällen, vilket var ganska skönt. Utan att behöva anstränga mig särskilt mycket plöjde jag igenom den. När jag läste skrattade jag en del och det är ungefär vad jag behöver när jag är trött. DEt som var mest roligt var nog att de två syskonen i skaran retades och drev en hel del med brorsans fru. Och oj vad det var kul med deras sarkastiska kommentarer!
Språket är ganska enkelt, inget speciellt, men jag hittade ett fint citat precis i början av boken:
"Det finns massvis med saker i skallen på oss. Massvis med saker so ligger milsvitt från de rasistiska gurglandena. Där finns musiken och författarna. Stiger, händer, lyor. Brottstycken av stjärnbeströdd poesi nedklottrad på kontorskvittona, utrivna sidor, lyckliga minnen och fruktansvärda minnen. Sånger, refränger på tungan. Arkiverade meddelanden, knockoutande böcker, chokladdoppade skumbjörnar och repiga skivor. Vår barndom, våra ensamheter, våra första förälskelser och våra framtidsplaner."
Annars då? Ja, inte så mycket mer. Så om du vill ha en liten (se storleken på boken jämfört med apelsinerna!), snabbläst, rolig och mysig bok ska du garanterat läsa den här.
Mitt betyg: 6/10
Språket är ganska enkelt, inget speciellt, men jag hittade ett fint citat precis i början av boken:
"Det finns massvis med saker i skallen på oss. Massvis med saker so ligger milsvitt från de rasistiska gurglandena. Där finns musiken och författarna. Stiger, händer, lyor. Brottstycken av stjärnbeströdd poesi nedklottrad på kontorskvittona, utrivna sidor, lyckliga minnen och fruktansvärda minnen. Sånger, refränger på tungan. Arkiverade meddelanden, knockoutande böcker, chokladdoppade skumbjörnar och repiga skivor. Vår barndom, våra ensamheter, våra första förälskelser och våra framtidsplaner."
Annars då? Ja, inte så mycket mer. Så om du vill ha en liten (se storleken på boken jämfört med apelsinerna!), snabbläst, rolig och mysig bok ska du garanterat läsa den här.
Mitt betyg: 6/10
Extremely loud and incredibly close
Författare: Jonathan Safran Foer
Förlag: Penguin books
Genre: Roman
Antal sidor: 326
Originalspråk: Engelska
Första meningen: 'What about a teakettle?'
In a vase in a closet, a couple of years after his father died in 9/11, nine-year-old Oskar discovers a key. The key belonged to his father, he's sure of that. But which of New York's 162 million locks does it open?
So begins a quest that takes Oskar - inventor, letter-writer and amateur detective - across New York's five boroughs and into the jumbled lives of friends, relatives and complete strangers. He gets heavy boots, he gives himself little bruises and he inches ever nearer to the heart of a family mystery that streches back fifty years. But will it take him any closer to, or even further from, his lost father?
Jag vet inte var jag ska börja. Seriöst, jag vet faktiskt inte. Extremely loud and incredibly close är en sån där otroligt underbar bok som man bara måste överösa med lovvord, så var beredda på en väääldigt positiv recension, men kanske rörig recension för jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Genom boken följer vi till största del Oskar Schell, en nioårig uppfinnare, vegan och ateist. Han är ett riktigt geni och det är underbart att läsa ur hans PoV. Alla hans tankar och repliker (i brist på bättre ord...) känns så trovärdiga. En så genomtänkt och fantastisk person att han kan hamna på listan favoritkaraktärer i favoritböcker.Oskar får en att skratta, gråta och tänka efter ordentligt, liksom se djupare på saker och ting. Jonathan Safran Foer är verkligen fantastisk på att hitta på bra karaktärer! Det är inte bara Oskar som är en underbar karaktär, det finns en mängd intressanta personer. Jag kan inte nämna alla här, men även de minsta karaktärer berör mig till tårar.
Genom boken följer vi till största del Oskar Schell, en nioårig uppfinnare, vegan och ateist. Han är ett riktigt geni och det är underbart att läsa ur hans PoV. Alla hans tankar och repliker (i brist på bättre ord...) känns så trovärdiga. En så genomtänkt och fantastisk person att han kan hamna på listan favoritkaraktärer i favoritböcker.Oskar får en att skratta, gråta och tänka efter ordentligt, liksom se djupare på saker och ting. Jonathan Safran Foer är verkligen fantastisk på att hitta på bra karaktärer! Det är inte bara Oskar som är en underbar karaktär, det finns en mängd intressanta personer. Jag kan inte nämna alla här, men även de minsta karaktärer berör mig till tårar.
Om ni bara visste hur mycket jag älskar språket! Det flyter fram även när allt är ihopskrivet i en klump och det borde vara jättetrögt. Jag vet inte vad som gör det, det bara är så. Och dialogerna i boken är fantastiska de med, även om de var lite svåra att förstå i början. Ibland är det olika personer säger skrivet på samma rad, vilket gjorde att det var lite svårt att hänga med i början, men när jag vant mig var det perfekt!
I boken är det en del bilder och alla hör de ihop med texten på ett eller annat sätt. Istället för att ha superskarpa, "perfekta" bilder så är de lite oskarpare och så, men har en djupare mening.
Det ända jag tänker klaga på är slutet. Visst är det fint, men det kändes lite för kort och oavslutat. Det hade nog behövts några sidor till för att avsluta boken på riktigt. Annars så är det här en helt underbar bok som alla borde läsa!
Mitt betyg: 9.5/10
Är det någon som sett filmatiseringen av boken förresten?
Farlig midsommar
Författare: Tove Jansson (text & bild)
Förlag: Alfabeta
Genre: Roman
Antal sidor: 149
Första meningen: "Mumintrollets mamma satt på trappan i solskenet och riggade en barkbåt."
Originalspråk: Svenska
Vet ni att hattifnattarna kommer ur frö och att man måste så dem på midsommarnatten? Har ni någonsin borrat hål genom ert eget golv, dykt efter frukost eller sett en lysande parkvakt? Och är ni medvetna om hur hemskt farligt det är att vissla på teatern?
Det här är berättelsen om vad som hände i den magiska månaden juni, samma år som det eldsprutande berget rörde på sig och muminmamman gjorde sin vackraste barkbåt.
Visste ni att jag älskar muminböckerna? Om inte så vet ni det nu. De är så mysiga och söta (om man bortser från Sent i november då) och perfekta "jag-är-sjuk-och-min-hjärna-orkar-inte-göra-någonting-böcker". Lättlästa, korta och jättegulliga!
Språket i sig är också jättefint, mysigt, enkelt. Och personerna (varelserna?) i boken är såååå söta! T.ex mumintrollet är ju bara för gullig! Illustrationerna i början av varje kapitel är också otroligt fina och söta.
Blev inte en så lång recension, men så är jag också lite hjärndöd idag.
Mitt betyg: 7/10
No och jag
Författare: Delphine de Vigan
Förlag: Sekwa
Genre: Roman
Antal sidor: 224
Första meningen: ""Madmoiselle Bertignac, jag hittar inte ert namn på listan över dem som ska hålla föredrag.""
Originalspråk: Franska [No et moi]
Lou Bertinac - en överintelligent tjej på 13 år - är minst, yngst och bäst i klassen. Hon är enda barnet i en familj med en deprimerad mamma och en vanmäktig pappa. Hon tänker ut olika teorier för att tämja världen och är hemligt kär i Lukas, som är längst, sämst men coolast i klassen.
När Lou förbereder ett föredrag som hon tvingas hålla inför klassen väljer hon på måfå att prata om uteliggare. På en tågstation träffar hon No, en artonårig, hemlös tjej som låter sig intervjuas inför föredraget. Men det går längre än så: de blir vänner och vänskapn vänder upp och ner på Lous tillvaro.Hon beslutar sig för att försöka rädda No och ge henne ett hem och en familj.
Okej, det här är andra gången jag läser No och jag. Förra gången jag läste den var jag kanske 10-11 år. Och en sak är säker, den är minst lika bra nu som då. Den har kvar både den fina känslan, trots att det är en så allvarlig bok, och det lilla extra som gör att man verkligen dras in i boken. Det kändes verkligen värt att läsa om den!
Okej, det här är andra gången jag läser No och jag. Förra gången jag läste den var jag kanske 10-11 år. Och en sak är säker, den är minst lika bra nu som då. Den har kvar både den fina känslan, trots att det är en så allvarlig bok, och det lilla extra som gör att man verkligen dras in i boken. Det kändes verkligen värt att läsa om den!
Ämnet som boken tar upp är just hemlöshet och det är ju något man ser så fort man kommer nära en tunnelbanestation eller så. Det är skrivet på ett lättsinningt men ändå allvarligt sätt så att man inte blir helt deppad av att läsa.
Boken har ett väldigt högt tempo, allt flyter på i en väldans fart, men det blir inte för fort för att man ska hänga med. Språket håller ihop boken och det finns en röd tråd från början till slut.
Helt klart läsvärd!
Mitt betyg: 8/10
Men jag glömmer dig inte
Jag har en djungel i min trägård
Titel: Men jag glömmer dig inte
Författare: Peter Pohl
Förlag: Rabén & Sjögren
Beskrivning: "När slutar barndomen? Stänger man till mellan tankarna och ögonen i någon viss ålder, så att omvärlden inte längre kan läsa ända ner i själen? Jag flinade lite mot spegelbilden, som snabbt flinade tillbaka. Vi var överens, han och jag: ingen slipper här fram. Pratet om ögon som berättar är nog bara romantiskt trams.
Trams eller djupaste sanning - hur som helst behöll minnet det där uttrycket: Ögonen hos ett barn som aldrig har fått kärlek. Och nu dök frasen upp när du blängde på mig"
Under några sommar veckor möts två ungdomar som redan har fått sina törnar i livet. De hjälper varandra att överleva och uthärda i en annars outhärdlig tillvaro.
Kommentar: Det är alltid jobbigt att läsa böcker i skolan. 10 minuter här, 5 minuter där. Jag har ofta svårt att komma in i boken när jag bara läser en eller två gånger i veckan. Men det var ganska lätt att komma in i denna bok.
Precis som Jag saknar dig, Jag saknar dig är den skriven utan talstreck eller "...". I början känns det lite konstigt, men efter att ha läst två böcker skrivna på det sättet så börjar jag faktiskt gilla det ganska mycket! :)
Jag tycker att boken var ganska svår att förstå, särskilt i början. När man väl kommit en bit så hängde man med lite bättre, men man kom aldrig riktigt in helt i boken. Men den var ändå bra, intressant och annorlunda. Den passade verkligen in på temat vi har i skolan just nu - vänskap. Boken har väldigt annorlunda och intressanta relationer.
Kort sagt - en intressant, annorlunda och bra läsning, även om den var lite svårförståelig av och till. Men en
garanterat läsvärd bok.
Mitt betyg: 6/10
Kafka på stranden
Titel: Kafka på stranden
Författare: Haruki Murakami
Förlag: Nordstedts
Handling: Haruki Murakami tar avstamp i myten om Oidipus när han skickar ut sin unge hvudperson Kafka Tamura på en resa, på flykt undan sin far och på jakt efter sin mor och syster.
Vi får lära känna den åldrade Nakata, som kan tala med katter. Det regnar makrill och iglar från himlen. Ur dolda hörn i berättelsen dyker de mest oväntade personer upp.
Kommentar: Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska säga. Det är den konstigaste bok jag någonsin läst, helt galet!
Handlingen jag skrev är en nedbantad version av baksides texten, kom inte på vad jag skulle skriva om boken. Knasigt är vad det är. Boken är i alla fall riktigt bra, riktigt konstig och riktigt underhållande. Blir sugen på att läsa någon av Haruki Murakamis andra böcker för att se om de är lika konstiga och bra!
Jag tror inte att boken passar alla, den passar nog folk som själva är lite konstiga. Annars så hänger man inte med. Det känns som om jag svamlar lite, så även om du inte är konstig själv - läs boken!
Jag ändrar här och med betygskalan till 0-10. Det är inte tillräckligt med bara fem val!
Mitt betyg: 8.5/10
Jag saknar dig, jag saknar dig
Titel: Jag saknar dig, jag saknar dig
Författare: Peter Pohl och Kinna Gieth
Förlag: Rabén & Sjögren
Handling: Cilla och Tina är enäggstvillingar och ska snart fylla fjorton. Men innan dess kommer Cilla att bli påkörd. Cilla kommer att dö.
Berättaren i den här boken är Tina som fick uppleva sorgen, kämpa mot den. För hur överlever man att förlora en del av sig själv?
Min kommentar: Vad ska man säga? Bra bok, väldigt bra faktiskt. Första delen av boken var inte alls lika bra som andra delen. När jag läste första halvan så var boken ganska bra, men inte fullt ut! Jag la ifrån mig boken och läste andra böcker. Den blev lite bortglömd. När jag i morse tog upp boken så var den så otroligt välskriven, den riktigt drog in mig. Det blev sträckläsning. Och vilken sträckläsning! En sån otroligt speciell och fin bok som så många som möjligt borde läsa!
Mitt betyg (av 5)
I taket lyser stjärnorna
Titel: I taket lyser stjärnorna
Författare: Johanna Thydell
Förlag: Alfabeta pocket
Handling: Jenna är tretton år. Hon har nyligen börjat sjuan. Jenna bor i en lägenhet tillsammans med sin mamma, en mamma som har cancer.
Egentligen så borde det enda svåra vara att stå ut med Ullis-Knullis, en tjej i Jennas klass som hon hatarhatarhatar och att hon är olyckligt kär i Sakke. Men så är det inte.
Under en stjärna i taket så gömmer sig en dikt - om du dör mamma, då tar jag livet av mig.
Kommentar: Den här boken är så otroligt bra, så stark. Man blir tagen, jag kom på mig själv med att gråta när jag läste den. Den är så otroligt sorglig, men också underbar feel good. Det går inte att förklara riktigt, man måste läsa den själv för att förstå.
Mitt betyg (av 5)
Den glömda trädgården
Hej alla bloggläsare!
Förlåt för att jag inte har bloggat något, har varken haft tid för bokläsning eller bloggning!
Nu kommer i alla fall recensionen av "Den glömda trädgården".
Förlåt för att jag inte har bloggat något, har varken haft tid för bokläsning eller bloggning!
Nu kommer i alla fall recensionen av "Den glömda trädgården".
Titel: Den glömda trädgården
Författare: Kate Morton
Handling: Den här berättelsen utspelar sig i 3 olika "tidsdelar". Här får ni en kort beskrivning av de:
År 1913 hittas en flicka övergiven på ett engelskt passagerarfartyg till Australien. Flickan skulle ha blivit omhändertagen av en mystisk dam som flickan kallar för Sagoberätterskan , men Sagoberätterskan är spårlöst försvunnen.
År 1975 beger sig den gamla Nell O'Connor sig till England för att finna sin biologiska familj. Detta för henne till Blackhurst Manor på Cornwalls kust. Blackhurst Manor är ett gammalt hus med en ytterst märklig bakgrund.
År 2005 finner Nells barnbarn Cassandra en sagbok bland Nells gamla saker. Och i Nells testamente finns en oväntad gåva: ett litet hus på Cornwalls kust. Cassandra reser dit för att ta reda på sanningen om sin mormor och hennes egen gåtfulla släkthemlighet.
Kommentar: Jag tyckte att den här boken var riktigt, riktigt bra! Även om det tog ett tag för mig att ta sig igenom den (det blev några ganska långa pauser) så tyckte jag att det var en underbar bok. Det är tyvärr lite svårt att hänga med i alla "tidsbyten", exempelvis från 1907 - 2005. Men trots det var den här boken riktigt bra!
(Jag kommer inte på vilken genre jag ska sätta den i, så det får bli "romaner" )
Mitt betyg (av 5)
Författare: Kate Morton
Handling: Den här berättelsen utspelar sig i 3 olika "tidsdelar". Här får ni en kort beskrivning av de:
År 1913 hittas en flicka övergiven på ett engelskt passagerarfartyg till Australien. Flickan skulle ha blivit omhändertagen av en mystisk dam som flickan kallar för Sagoberätterskan , men Sagoberätterskan är spårlöst försvunnen.
År 1975 beger sig den gamla Nell O'Connor sig till England för att finna sin biologiska familj. Detta för henne till Blackhurst Manor på Cornwalls kust. Blackhurst Manor är ett gammalt hus med en ytterst märklig bakgrund.
År 2005 finner Nells barnbarn Cassandra en sagbok bland Nells gamla saker. Och i Nells testamente finns en oväntad gåva: ett litet hus på Cornwalls kust. Cassandra reser dit för att ta reda på sanningen om sin mormor och hennes egen gåtfulla släkthemlighet.
Kommentar: Jag tyckte att den här boken var riktigt, riktigt bra! Även om det tog ett tag för mig att ta sig igenom den (det blev några ganska långa pauser) så tyckte jag att det var en underbar bok. Det är tyvärr lite svårt att hänga med i alla "tidsbyten", exempelvis från 1907 - 2005. Men trots det var den här boken riktigt bra!
(Jag kommer inte på vilken genre jag ska sätta den i, så det får bli "romaner" )
Mitt betyg (av 5)
Muminpappans memoarer
Titel: Muminpappans memoarer
Författare: Tove Jansson
Handling: För länge sedan föddes ett mumintroll under alldeles särskilda stjärnor. Här har ni hanns memoarer, en underbar berättelse där du träffar dronter, rådd-djur, hemska hemuler och klippdassar!
Kommentar: Det var inte så lätt att skriva en handling till dessa memoarer, man vill ju inte avslöja för mycket! ;)
I alla fall, det här är en jättefin bok som passar alla! Allt är så gulligt och man skrattar hela tiden!
Trevlig läsning!
Mitt betyg (av 5)
Farlig midsommar
Titel: Farlig midsommar
Författare: Tove Jansson
Handling: Det kommer en jättevåg som sveper in över Mumindalen. Muminfamiljen tvingas bosätta sig i ett underligt hus som flyter på vattnet. I tron att det är ett ganska vanligt flytande hus så bosätter de sig där. Men en teater är kanske inte den bästa boplatsen...
Följ med Muminfamiljen och möt homsor, poliser, hattifnattsfrön och eldsprutande berg! Ett underbart gulligt och fint äventyr!
Kommentar: Haha så otroligt underbar bok! Man sugs verkligen in i boken och blir fast i den. Sträckläsning i högsta grad! Jättefin och alla som har läst Tove Janssons böcker vet att det är fel att tolka de som "småbarnsböcker".
Hoppas att ni också tycker att boken är bra!! Dock är den liiite kort...
Mitt betyg (av 5)
