På Nellons bokblogg lottas det ut ett ex av The secret of happy ever after av Lucy Dillon. Klicka här för att komma till tävlingen.

Hittade den här underbara bilden på twitter [@TheHogwartians] och jag började helt plötsligt längta väldigt mycket efter Harry Potter i alla former. Harry Potter - boken som förändrade mitt liv, har gett mig en otrolig mängd stöd och som alltid kommer att ha en särskild plats i mitt hjärta. Det bästa som har hänt mig. Jag tror att jag ska kolla på Harry Potter i mängder efter Earth Hour.

Kramar från er Harry Potter-nörd ♥

Ikväll är det Earth Hour. De senaste åren har min familj släckt ner och det gör vi i år också. Jag tycker att det är otroligt bra, eftersom vår miljön inte mår så bra. Jag ska nog spela kort med familjen eller läsa Dreamland under två timmar (vi brukar släcka ner en timme extra). Hoppas verkligen att ni är med och släcker och om ni inte planerar att göra det, hur jobbigt är det att klara sig utan el en timme?

Vad ska ni hitta på under timmen?

Titel: The Bell Jar

Författare: Sylvia Plath

Förlag: Harper & Row

Genre: Roman, halvt självbiografisk

Antal sidor: 275

Originalspråk: Engelska

Första meningen: 'It was a queer, sultry summer, the summer they electrocted the Rosenbergs, and I didn't know what I was doing in New York.'

Jag hittar ingen bra beskrivning på boken och jag kommer inte heller på något eget sätt att formulera en. Ni får helt enkelt läsa recensionen och se vad ni tycker.

Det kommer att bli svårt att skriva en ordentlig recension på The Bell Jar, för den var en otroligt bra bok som får mig riktigt förvirrad. Ni kan alltid se mitt Goodreads-betyg för att förstå hur bra den var - It was amazing. Det var en väldigt intressant läsupplevelse och jag har verkligen inte läst något liknande. Allt var unikt - karaktärerna, språket och hela boken i sig.

Esther är då huvudpersonen och det är genom henne vi får se allting. Jag älskar hennes sätt att tänka på och sättet Plath har skapat henne på är väldigt trovärdigt. Det som händer är att Esther blir mer och mer psykiskt sjuk. I början känns hon inte sjuk, bara lite udda. Alltså var det en väldigt intressant karaktärsutveckling som också är mycket trovärdig, även om den är ovanlig. Under tiden som jag läste boken fick jag reda på att The Bell Jar är halvt självbiografisk och jag förstår verkligen att författaren inte mådde bra när hon skrev. Jag har också fått reda på att Sylvia Plath begick självmord samma år som The Bell Jar publicerades. Så synd att en så bra författare skulle dö så ung (hon begick självmord när hon var 31 år). Fast om hon inte hade varit psykiskt sjuk hade hon kanske inte skrivit en så udda bok.

Språket. Åh, vad jag älskar det. Formuleringarna är klarspråkiga och man kan läsa in en hel del mellan raderna om hur Esther mår. Under tiden som jag läste var jag tvungen att skriva av några citat för att jag tyckte att de var så bra. Här har ni några exempel:

'The silence depressed me. It wasn't the silence of silence. It was my own silence.'

'He was terribly nervous the whole time and I could tell he thought I was crazy as a loon, because I told him I believed in hell, and that certain people, like me, had to live in hell before they died, to make up for missing out on it after death, since they didn't believe in life after death, and what each person believed happened to him in life after death.'

Beskrivningen av Esthers tid på olika psyksjukhus var också bra. Den biten fick mig att få upp ögonen för hur psykiskt sjuka människor behandlas av olika personer och jag tror till och med att jag blev lite intresserad av att jobba inom psykvården. För det fina de gjorde åt Esther var otroligt, och jag tror att det skulle vara fantastiskt att få göra något sånt. Just saying.

The Bell Jar är en väldigt tung och stark bok. Trots att det var en påverkande läsupplevelse ångrar jag inte en sekund. Jag är så himla glad över att jag har läst den här boken, för det var en fantastisk läsupplevelse och jag hoppas att ni andra läser den. Om ni gör det blir jag glad för eran skull.

Mitt betyg: Stark 10/10

Cassia has always trusted the Society to make the right choices for her: what to read, what to watch, what to believe. So when Xander's face appears on-screen at her Matching ceremony, Cassia knows with complete certainty that he is her ideal mate... until she sees Ky Markham's face flash for an instant before the screen fades to black. 

The Society tells her it's a glitch, a rare malfunction, and that she should focus on the happy life she's destined to lead with Xander. But Cassia can't stop thinking about Ky, and as they slowly fall in love, Cassia begins to doubt the Society's infallibility and is faced with an impossible choice: between Xander and Ky, between the only life she's known and a path that no one else has dared to follow.

Matched. En bok ni säkert hört väldigt mycket om, både bra och dåligt. Själv vet jag egentligen inte riktigt vad jag tyckte om den, men jag tänker skriva någon sorts recension av det jag läste.

Jag hade faktiskt reserverat Matched på biblioteket och när jag hämtade ut den började jag läsa den direkt. I början tyckte jag att den var ganska bra. Det enda som kändes lite overkligt var världen de levde i. Lagarna var helt sjuka, t.ex att man inte får springa offentligt. Kom igen?

Trots det tyckte jag att den var bra så jag vet faktiskt inte vad som fick mig att sluta. Kanske läser jag om den någon annan gång och ser om den känns bättre då.

Har inte bloggat sen i söndags eller så, men jag kände för att lägga upp lite vårbilder som jag tagit nyligen. Det har inte blivit jättemycket läsning de senaste dagarna, även om jag har läst lite ur The Bell Jar (riktigt bra!). Har miljontals låneböcker och andra olästa böcker hemma så jag måste verkligen läsa en hel del :P

Innan Hungerspelen igår var jag och familjen ute i skogen. Tog lite fina bilder, åt godis och träffade skogsmänniskor. Mysdag!

Eftersom jag är för chockad för att skriva något ordentligt utan att spoila så blir inte det här en riktigt recension. Men se den hörni. Se den.

Titel: Mitt klimatkatastrofala liv

Författare: Saci Lloyd

Genre: Roman, dagbok

Antal sidor: 333

Originalspråk: Engelska (Carbon Diaries 2015)

Välkommen till mitt klimatkatastrofala liv.

Haha. Mitt sätt att uttrycka vad jag tycker om språket. Det är vad jag tänker börja med - att klanka ner på hur boken är skriven.

Mitt klimatkatastrofala liv är skriven i dagboksform, och i vissa böcker kan det passa in. Här blev det dock bara jobbigt och det kan bero på att "kapitlena" blev för korta ibland. Typ såhär:

Det där var alltså ett "kapitel". Det är de korta kapitlena som dyker upp ibland som gör boken så snabbläst och platt.

Om vi tänker på karaktärerna då. Laura är ägaren till dagboken vi får läsa och jag tycker att hon kan "skriva" extremt irriterande. Dessutom är hon så himla sur hela tiden. Visst lever hon under jobbiga omständigheter, men kan hon inte vara lite glad ändå? Annars så fastnade jag inte direkt för någon karaktär. Tyvärr var det ingen förtom Laura som man lärde känna på riktigt, men jag hade gärna velat veta lite mer om Adi. Han verkade vara en fin person.

Trots allt mindre bra är boken riktigt rolig ibland. Började skratta för ig själv när jag satt och läste. Saci Lloyd har i alla fall fantasi. Och sen till det viktiga med hela historien. Det känns som ett himla viktigt ämne och det där med miljöförstöring och stora koldioxidutsläpp känns väldigt aktuellt. Att allt utspelar sig redan år 2015 är rätt skrämmande. Sen så blev jag väldigt påverkad av boken. När jag hade läst ett tag gick jag runt och släckte onödiga lampor för att spara ström :P

Trots dåligt språk och bristande karaktärer var det här en väldigt intressant bok. Absolut läsvärd, den får en att tänka till.

Mitt betyg: 5/10

En av många bilder på björkstammarna jag tog bild på i tisdags. Fler bilder kommer!

Först och främst: Tack för tipsen! Har bara läst nr.1, så de andra är jag nyfiken på. Vore förresten kul om du skrev namn eller bloggadress om du har :)

Tänkte börja med att sätta upp en lista på mina absoluta favoriter...

Harry Potter-serien av J.K Rowling
Freaky Green Eyes av Joyce Carol Oates

Hungerspelen av Suzanne Collins

Gargoylen av Andrew Davidson

Sprickor och honungslim av Linzi Glass

En dag av David Nicholls

Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Eragon-serien av Christopher Paolini

-Och såklart många fler som jag inte kommer på nu...

Sen så tänkte jag fråga er om lite boktips, så att "Anonym" kan få en roligare biltur!

Har läst och ätit rulltårta som var över från bokbloggsträffen igår (som var väldigt nice!). Det är ju trots allt Internationella Vardagslyxdagen idag. Läste ut Freaky Green Eyes idag, riktigt bra bok, så nu har jag börjat läsa på Game of thrones. Dessutom har mina två böcker jag beställt kommit idag - Wither och Never let me go. Riktigt fint!

Författare: Joyce Carol Oates

Genre: Ungdomsbok, lite smått deckare

Antal sidor: 222

Originalspråk: Engelska

Rich, famous father. Loving, artist mother. Beautiful designer home. Surely Franky Pierson has the perfect life?

But Freaky Green Eyes, Franky's inner self, knows something is seriously wrong. Freaky Green Eyes dares to speak the truth. But can Franky find the strength to listen - before something really terrible happens...?

Åh, vad är det här för underbar läsmånad? Först Extremely loud and incredibly close, sen If I stay och nu den här(med lite andra böcker emellan). Känner mig lycklig över att ha läst så många bra böcker på mindre än en månad. Men nåja, nu handlar den här recensionen faktiskt om Freaky green eyes.

Jag hade inga riktiga förväntningar på boken när jag plockade upp den på bibblan. Jag var sugen på att läsa den, så jag lånade den helt enkelt. Om jag tänker efter har jag nog bara läst en recension av Freaky green eyes och den var riktigt positiv, så jag borde haft höga förväntningar. Det hade jag dock inte, men jag blev verkligen positivt överraskad. För oj vad bra den var!

Huvudpersonen - Francesca, Franky eller Freaky, kalla henne vad du vill - är fantastisk. Hon är så stark psykiskt (när hon vill) och jag beundrar henne för det. Visst är hon lite trögfattad ibland, men p.g.a hjärntvätten hon dagligen utsätts för så är det inte så konstigt. Blir man uppfostrad till att tro på ett sätt så blir det lätt så. 
Jag gillar hur man får se på saker i boken. Ibland ser man allting genom Frankys ögon, man får följa hennes tankar och se världen som hon ser den. Det gillar jag, för hon är en underbar karaktär - stark och svag på samma gång, tankfull och omtänksam. Franky är dock rätt naiv av och till, men jag älskar henne ändå.

Ibland får man också se det ur konstiga vinklar, som om man är någon som står och kollar på. Det händer ibland att i långa konversationer får man bara läsa Frankys meningar, men Oates skriver så att jag kunde lista ut vad den andra personen sa.

Joyce Carol Oates är nu en av mina favoritförfattare, trots att jag bara läst en av hennes böcker. Språket är fantastiskt fint och beskrivande och sättet hon lurar en och lägger ut falska ledtrådar är otroligt! Med sina 222 sidor är Freaky green eyes ganska snabbläst, men det beror nog mer på spänningen än på längden. Igår kväll började jag läsa och nu är den utläst. Du hålls fast från första till sista sidan (även om du inte sträckläser) och det är otroligt hur spännande boken är rakt igenom även när den inte är spännande.

Det är svårt att förklara hur underbar den här boken är, så du får ta och läsa den själv. Och om du läser den lär du inte ångra dig, för det här är en toppenbok!

Mitt betyg: 10/10

Jag sitter och gråter till Melissa Horns låtar. Jag har ingen aning om varför. Allt bara släppte helt plötsligt. De ledsamma låtarna + bilden ovan. Jag vet inte vad det är. Kanske faktumet att jag inte lever i en sagovärld. Vi lever alla i samma värld. Igår kväll såg jag filmen Midnatt i Paris. Den var kanske inte super, men den fick mig att tänka. Vi vill alla leva i en annan värld eller tid. När jag ser på Downton Abbey brukar jag tänka: Varför levde jag inte då? Det jag inte tänker på är allt det hemska: första världskriget, spanska sjukan, skillnaderna mellan adeln och fattigt folk. Det där jag ser, men blundar för. Eller när jag vill leva i trollkarlsvärlden. Tänk dig att komma till Hogwarts och bli retad för att vara mugglarfödd. 

Jag vill att jag ska förstå att jag inte har någon "Narnia-garderob" att kliva in i. För det har jag inte, även om jag önskar det ibland.

Jag är 100% säker på att det där brevet som aldrig kom blev bortslarvat på (uggle)posten. Var skulle det annars vara? Nej men, jag önskar verkligen att det hade kommit och jag väntar fortfarande på det. Tror inte direkt att jag är ensam om det...

Titel: A kiss in time

Författare: Alex Flinn

Genre: Fantasy, saga

Antal sidor: 371

Originalspråk: Engelska

Talia fell under a spell...Jack broke the curse.

I was told to beware the accursed spindle, but it was so enchanting, so hypnotic...

I was looking for a little adventure the day I ditched my tour group. But finding a comatose town, with a hot-looking chick asleep in it, was so not what I had in mind. 

I awakened in the same place but in another time—to a stranger's soft kiss.

I couldn't help kissing her. Sometimes you just have to kiss someone. I didn't know this would happen. 

Now I am in dire trouble because my father, the king, says I have brought ruin upon our country. I have no choice but to run away with this commoner!

Now I'm stuck with a bratty princess and a trunk full of her jewels...The good news: My parents will freak! 

Think you have dating issues? Try locking lips with a snoozing stunner who turns out to be 316 years old. Can a kiss transcend all—even time? - Goodreads

Jag hade ingen bra egen beskrivning, så den från Goodreads (och bokens baksida) fick passa, även om den inte är toppen eller lättläst.
A kiss in time är alltså en tolkning på Törnrosa. Talia får förutspått att hon ska sätta fingret på en slända (till att spinna garn alltså) innan hon fyller 16. När hon gör det somnar hon och hela landet in. Efter 300 år kommer då Jack dit, kysser den otroligt vackra prinsessan och landet vaknar. Där har ni det. Historien kunde ha slutat en så där 50 sidor in i boken och allt hade varit gamla vanliga törnrosa. Men nu är det så att landet vaknar upp på 2000-talet och utifrån det händer en mängd andra saker.

Vartannat kapitel är skrivet ur Talias perspektiv och vartannat ur Jacks. Jag gillar det, för då får man se hur de ser på varandra och hur både de förändras, men också hur deras syn på den andra ändras. I början är Talia en riktig bitch, hon är självupptagen och bortskämd, men det är också väldigt synd om henne. Livet som en prinsessa som nästan aldrig får lämna slottet är inte lätt. Jack å andra sidan är inte så överdrivet hemsk, även om jag inte gillar honom något värst. Men det fina är att se hur de förändras, hittar sina "riktiga" jag och blir mycket trevligare och bättre. Jag älskar också hur Talia kan se något gott i de flesta.

En annan riktigt intressant karaktär är Malvolia, häxan som försätter Talia i sömnen. I början verkade hon precis lika knäpp som i riktiga Törnrosa, vem blir så arg över att man inte blir bjuden på ett dop att man kastar en förbannelse över barnet? Jag tyckte att hon var hel konstig, tills hon fick bakgrundshistoria och en förklaring till varför hon var som hon var. Ingen är ju ond på heltid.

Jag har kommit fram till att jag älskar nya tolkningar av sagor. Okej, det här är den första jag läser men ändå. Roligt att läsa en saga fast med mer djup och en stor del humor. Det allra roligaste är nog alla kulturkrockar mellan 1700-talsmänniskorna och 2000-talsmänniskorna. Tänk dig att du levt på 1700-talet och sen helt plötsligt får flyag flygplan, äta snabbmat på en drive-in och gå på ett poolparty. Hur konstigt måste inte det kännas? Sen kan man ju råka säga lite opassande saker... :P

Det jag saknar är spänning. Visst är det en fin bok, men jag saknar spänningen. Mot slutet höjs pulsen lite, men bara pyttelite. Så lite mer spänning, men annars var det här en jättefin och bra bok!

Slutet är himla fint. Gör att boken blir lite, lite bättre. I någon annan bok hade jag inte alls tyckt om det, men i A kiss in time var det perfekt. Så himla fint. 

Mitt betyg: 8/10

Som ni ser har jag vunnit tredje pris i Andréas tävling vilket betyder att jag får välja 2 av de här böckerna. Och gissa om jag är glad? Så Resten får du ta reda på själv oc Mitt klimatkatastrofala liv ska alltså snart bli lästa. Tack Andréa!

För några timmar sen gick jag och mamma ut på promenad och jag tog med mig kameran och fotade litegrann. Det är så himla fint väder ute, våren är verkligen på väg nu, åh!
Annars har en dag varit en rätt lugn dag. Jag har läst en del ur A kiss in time (som är väldigt bra hittils!) och städat lite hemma. Funderar på att gå ut och fota lite till eller något innan jag ska träffa en fin vän. 
Kram på er ♥

Vinnaren av Cirkeln är alltså Michaela. Mejla din adress til bokbloggen[at]live.com så skickas boken hem till dig. Grattis!

Och svaret på frågan var självklart Engelsfors. Tack för att ni var med och tävlade!

Titel: En dag till skänks

Författare: Anna Gavalda

Genre: Roman

Antal sidor: 152

Originalspråk: Franska (L'Echappée belle)

Nu ger jag dig ett virtuellt presentkort värt 1000 kr. Vilka böcker skulle ligga i din korg när du väl har kommit fram till kassan?

Ps. Eftersom det här är en variant av en fråga som vi redan har haft kommer här en bonusfråga: Finns den en översättare som du tycker är risa/rosa?

Ps. Eftersom det här är en variant av en fråga som vi redan har haft kommer här en bonusfråga: Finns den en översättare som du tycker är risa/rosa?

Så, nu var min kundvagn klar! Inte så svårt att fylla den...

Ni får ursäkta de lite ojämna bilderna, men jag orkade inte fixa till det. Som sagt, det här är vad som skulle landa i min brevlåda om jag hade presentkort på 1000kr. Tyvärr har jag inte det, men jag tror ändå att några böcker kommer hem till mig om ett tag. Om jag har pengarna alltså...

...kommer nu ut på svenska!

LÄS INTE OM DU INTE LÄST DE TVÅ TIDIGARE BÖCKERNA I SERIEN

Författare: Gayle Forman

Förlag: Black Swan

Genre: Ungdomsbok

Antal sidor: 249

Originalspråk: Engelska

Mias pojkvän Adam är en otroligt fin karaktär och jag kan inte låta bli att älska honom. Hur han verkligen bryr sig om henne och gör de galnaste saker för att få träffa henne är så fantastiskt gulligt!

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tyckte om språket, eller om det var något speciellt med det. Sanningen är att jag faktiskt inte tänkte så mycket på det när jag läste, men det är något som gör att jag verkligen uppskattar språket. Det är någonting med det som gör att det verkligen passar med boken, men vad det är som gör det så vet jag inte riktigt. Läs själva så får ni skapa er en egen uppfattning.

Jag hade förväntat mig att If I stay skulle vara riktigt sorglig, typ gråt-sorglig. Men nope, inga tårar här inte. Jag blev inte ens ledsen av att läsa, utan det var mer en fin läsupplevelse.

En sak får jag inte riktigt ordning på: Slutet. Vad hände med det? Det känns nästan som om någon har dragit ur de sista 20 sidorna (även om det inte är så). Jag menar, allting lämnades oavslutat. Jag får inget svar på mina frågor, men jag antar att det är meningen. Nu måste jag måste läsa fortsättningen , för att få veta vad som händer.

Kort sagt så var det här en fin och riktigt bra bok, även om slutet och vissa andra saker var lite konstiga.

Mitt betyg: 8/10

Författare: Jenny Han

Genre: Ungdomsbok, kärlek

Antal sidor: 249

Originalspråk: Engelska (The summer I turned pretty)

Språket är ganska enkelt och lite halvplatt, men det passar för boken som är lite enkel och halvplatt den med. Jag tror nästan att Jenny Han har fått ihop det ganska bra när jag tänker efter.

Kort sagt är det här en mysig sommarbok, även om den inte har världens bästa karaktärer och språk.

Mitt betyg: 5/10

-Skriv en kommentar till det här inlägget. I kommentaren ska du svara på frågan

Dessutom måste du fylla i din mejladress så att jag kan kontakta dig om du vinner!

Övrigt

-För att vara med måste du bo i Sverige.

-Anmäl dig bara en gång, du får inte större chans att vinna genom spam.

-Du får gärna tipsa om tävlingen på din blogg, twitter, facebook e.dyl. Det är dock inget måste.

-Det kan vara bra att följa min blogg med bloglovin i fall att det skulle komma upp mer info om tävlingen. Inget måste det heller.

-Vinnaren dras med klassisk lottning söndagen den 11/3. Om vinnaren inte kontaktat mig på mejl senast onsdag den 14/3 så dras en ny vinnare.

-Kommentarerna kommer inte godkännas förrän tävlingen är slut. Inget fusk alltså!

Lycka till!

Det är något magiskt med solnedgångar. Alla färger, hur allt helt plötsligt blir lugnt. En så otroligt fin tid på dygnet, som gjord för långa foto-och-vanliga-promenader.

Emma - Jane Austen

Det där var då de böcker jag lånat/köpt senaste veckan. På de två övre bilderna ser ni låneböckerna och på den undre är de två jag köpt. The hobbit har jag läst några gånger på svenska, men när jag var på SF-bokhandeln häromdagen så kunde jag inte låta bli att köpa den. Emma hittade jag på ett fik där de sålde begagnade böcker, 50 kr fick jag ge för den. Jag köper inte så ofta inbundet p.g.a priset, men den var ju rätt billig ändå. Har sett filmen och tyckte om den, så det ska bli kul att läsa boken.

Har ni lånat eller köpt något fint under veckan?

Gotland har en stor och fin flock med kajor och efter lite spring fram och tillbaka fick jag några bilder på de. Fler bilder kommer upp på bloggen inom några dagar!

Författare: Jonathan Safran Foer

Genre: Roman

Antal sidor: 326

Originalspråk: Engelska

Första meningen: 'What about a teakettle?'

Jag vet inte var jag ska börja. Seriöst, jag vet faktiskt inte. Extremely loud and incredibly close är en sån där otroligt underbar bok som man bara måste överösa med lovvord, så var beredda på en väääldigt positiv recension, men kanske rörig recension för jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Genom boken följer vi till största del Oskar Schell, en nioårig uppfinnare, vegan och ateist. Han är ett riktigt geni och det är underbart att läsa ur hans PoV. Alla hans tankar och repliker (i brist på bättre ord...) känns så trovärdiga. En så genomtänkt och fantastisk person att han kan hamna på listan favoritkaraktärer i favoritböcker.Oskar får en att skratta, gråta och tänka efter ordentligt, liksom se djupare på saker och ting. Jonathan Safran Foer är verkligen fantastisk på att hitta på bra karaktärer! Det är inte bara Oskar som är en underbar karaktär, det finns en mängd intressanta personer. Jag kan inte nämna alla här, men även de minsta karaktärer berör mig till tårar.

Om ni bara visste hur mycket jag älskar språket! Det flyter fram även när allt är ihopskrivet i en klump och det borde vara jättetrögt. Jag vet inte vad som gör det, det bara är så. Och dialogerna i boken är fantastiska de med, även om de var lite svåra att förstå i början. Ibland är det olika personer säger skrivet på samma rad, vilket gjorde att det var lite svårt att hänga med i början, men när jag vant mig var det perfekt!

I boken är det en del bilder och alla hör de ihop med texten på ett eller annat sätt. Istället för att ha superskarpa, "perfekta" bilder så är de lite oskarpare och så, men har en djupare mening.

Det ända jag tänker klaga på är slutet. Visst är det fint, men det kändes lite för kort och oavslutat. Det hade nog behövts några sidor till för att avsluta boken på riktigt. Annars så är det här en helt underbar bok som alla borde läsa!

Mitt betyg: 9.5/10

Är det någon som sett filmatiseringen av boken förresten?

Engelska: 1

Svenska: 2

Sprickor och honungslim av Linzi Glass, 9/10

En vacker och sorglig bok om kärlek, vänskap och livet. Sprickor och honugslim är en sån bok som du älskar, beundrar och gråter för.

Stardust av Neil Gaiman

Pojkarna av Jessica Schiefauer

Det blev väldigt lite läsning i februari, bara 3 böcker. Inte världens bästa läsmånad direkt, så mars får bli en ta-igen månad när det gäller böcker!