[Jag vet inte heller vad som hänt med min header, men det fixar sig snart!]

Författare: Tove Jansson (text & bild)

Genre: Roman

Antal sidor: 149

Första meningen: "Mumintrollets mamma satt på trappan i solskenet och riggade en barkbåt."

Originalspråk: Svenska

Visste ni att jag älskar muminböckerna? Om inte så vet ni det nu. De är så mysiga och söta (om man bortser från Sent i november då) och perfekta "jag-är-sjuk-och-min-hjärna-orkar-inte-göra-någonting-böcker". Lättlästa, korta och jättegulliga!

Språket i sig är också jättefint, mysigt, enkelt. Och personerna (varelserna?) i boken är såååå söta! T.ex mumintrollet är ju bara för gullig! Illustrationerna i början av varje kapitel är också otroligt fina och söta.

Blev inte en så lång recension, men så är jag också lite hjärndöd idag.

Mitt betyg: 7/10

Författare: Delphine de Vigan

Genre: Roman

Antal sidor: 224

Originalspråk: Franska [No et moi]

När Lou förbereder ett föredrag som hon tvingas hålla inför klassen väljer hon på måfå att prata om uteliggare. På en tågstation träffar hon No, en artonårig, hemlös tjej som låter sig intervjuas inför föredraget. Men det går längre än så: de blir vänner och vänskapn vänder upp och ner på Lous tillvaro.Hon beslutar sig för att försöka rädda No och ge henne ett hem och en familj.

Okej, det här är andra gången jag läser No och jag. Förra gången jag läste den var jag kanske 10-11 år. Och en sak är säker, den är minst lika bra nu som då. Den har kvar både den fina känslan, trots att det är en så allvarlig bok, och det lilla extra som gör att man verkligen dras in i boken. Det kändes verkligen värt att läsa om den!

Ämnet som boken tar upp är just hemlöshet och det är ju något man ser så fort man kommer nära en tunnelbanestation eller så. Det är skrivet på ett lättsinningt men ändå allvarligt sätt så att man inte blir helt deppad av att läsa.

Boken har ett väldigt högt tempo, allt flyter på i en väldans fart, men det blir inte för fort för att man ska hänga med. Språket håller ihop boken och det finns en röd tråd från början till slut.

Helt klart läsvärd!

Mitt betyg: 8/10

Alltid lika fint att få besök av småfåglar!

Har inte läst så mycket på sistone, det har bara blivit två böcker hittils i år. Gargoylen av Andrew Davidson (recension i inlägget under) och en omläsning av den finfina boken No och jag av Delphine de Vigan (recensin kommer upp på bloggen snart).

Tänker snart trotsa den lilla förkylningen jag recis fått och gå ut och fota lite.

Och så en sak till. Vill ge er ett litet tips om en tävling. Anna ordnar en liten stor tävling där man kan vinna en helt ny och fin bok under temat "Januariböcker". Kika in på hennes blogg för mer info! Inlägget hittar du HÄR! :)

Författare: Andrew Davidson

Förlag: Norstedts

Genre: Kärlek, historia

Antal sidor: 452

Första meningen: "Aningslösa överrumplas av olyckan, ofta samma kraft som kärleken."

Originalspråk: Engelska

Svårt brännskadad vaknar berättaren i Gargoylen upp i en sjuksäng. Det sista han såg innan bilen kraschade genom räcket var ett regn av pilar som kom rakt emot honom. Olyckan har berövat honom allt och det enda han önskat är att bli tillräckligt frisk för att orka ta livet av sig.
Då dyker den undersköna Marianne Engel upp, en skulptris som gör gargoyler i sten och som påstår att de varit älskande en gång för länge sedan: att han var en legosoldat som deserterat och sökte hjälp för sina svåra brännskador i ett kloster i 1300-talets Tyskland och att hon var ung nunna som tog sig an honom. De blev förälskade och lämnade klostret tillsammans.
Den brännskadade mannens möte med Marianne Engel är en återförening bortom det möjligas gräns. Han har förlorat allt men vunnit kärleken - kärleken som både kan hela och förgöra det hårdaste hjärta.

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva, vad jag ska skriva och hur det ska gå till. Känner mig fullkomligen ordlös.

Gargoylen är en bok som inte liknar någon annan jag läst, men den var ändå lite lik Kafka på stranden och den var nästan lika bra. Nästan. Den är underbart bra, men så seg att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag läser flera timmar i sträck, men ändå går läsningen i snigelfart.

Upplägget i boken är mer än bra och både det och språket gifter sig perfekt med bokens handling. Och språket, det gillar jag. Det är vackert, annorlunda och språket är en av anledningarna till att det gick så långsamt att läsa. Ibland läser jag om samma stycke flera gånger, ibland för att förstå innerbörden av texten, ibland för att det var så fint.

Marianne Engel är lika annorlunda som språket. Hon är galen, och jag beundrar henne för det hon berättar och hur hon verkligen står på sig och vägrar att tro att det inte skulle vara sant. Fantastiskt. Historierna är också fantastiska och utan de vore den här historierna ingenting, och de två olika sorternas historier är ingenting utan varandra. De om hennes och huvudpersonens liv och förälskelse under Medeltiden är basen i grytan och de andra, kärlekshistorierna om andra personer, är kryddorna.

Slutet är så bra som det bara kan bli. Det är surrealistiskt och fantastiskt. Alla trådar knyts ihop och min kärlek till den här boken blir starkare och starkare för varje sida.

Mitt betyg: 10/10

Tack Norstedts för att ni sponsrade bokbloggsträffen med denna underbara bok ♥