Titel: En bit av mig fattas

Författare: David Levithan
Förlag: Rabén & Sjögren
Genre: Ungdomsbok, sorg, kärlek
Antal sidor: 191
Originalspråk: Engelska (Love is the higher law)
Första meningen: 'Min första tanke är: Mamma har dött.'

Morgon i New York. En vanlig high school-dag väntar Claire. Peter skolkar och är downtown. I Brooklyn ligger Jasper och sover. Ingen av dem anar att allt ska förändras innan dagen är slut. Det är tisdagen 11 september 2001.

Efter att skyskarporna kolapsat återstår bara frågor. Claire kan inte sova och går nattliga promenader. Jesper känner sig bara avtrubbad. Peter blir ögonvittne till katastrofen och kämpar med att förstå. Hur fattar man det ofattbara? I spåren av tragedin växer en nära vänskap fram mellan de tre.

Gulp, hjälp, vad ska jag säga. En svensk (översatt) bok på bara 190 sidor borde väl inte vara så svår att ta sig igenom? Men så var det med den här. Så jävla stark, sorglig och vacker. Underbar, men väldigt tung och jobbig.

Den 11 september 2001 var jag bara lite mer än två år gammal och allt jag vet om händelsen har jag fått veta i efterhand. Efter att ha läst En bit av mig fattas känns det verkligare och mer än det gjort innan. Det känns inte som om jag har varit med om det, varit där, för det är för overkligt att förstå om man inte varit där när det hände. 

Det som hände 9/11 är så himla hemskt. Att David Levithan faktiskt var där när det hände gör det hela ännu trovärdigare. Karaktärerna är också riktigt bra, jag kan känna med de och de är så himla fina. Jag älskar vänskapen, kärleken och humorn i boken och utan de tre sakerna skulle det vara för svårt att ta sig igenom boken. När jag läser har jag en ständig klump i magen och ett tag var jag tvungen att ta en paus för att det blev för jobbigt. Det är ingen lätt bok att ta sig igenom.

Jag tror att den här recensionen var mer en bearbetning av det jag läst än en recension. Det var så starkt, sorgligt och fint att det är svårt att tänka klart. Jag kan inte heller sätta ett rättvist betyg, så jag låter helt enkelt bli. Fem av fem på Goodreads dock, men jag kan som sagt inte sätta betyg i min recension just nu. Jag tror att en liten bit av mig fattas efter att jag har läst boken.

Grejen med det här inlägget är att visa upp min fina nya läsfåtölj. Tydligen är det inte bara jag som är kär i den - min katt har bestämt sig för att dela den med mig. Lär nog läsa lika många böcker som honom i blomfåtöljen.

Författare: Holly Black

Genre: Urban fantasy

Antal sidor: 351
Originalspråk: Engelska

Första meningen: 'Kaye took another drag on her cigarette and dropped it into her mother's beer bottle.'

Sixteen-year-old Kaye is a modern nomad. Fierce and independent, she travels from city to city with her mother's rock band until an ominous attack forces the sixteen-year-old back to her childhood home. There, amid the industrial, blue-collar New Jersey backdrop, Kaye soon finds herself an unwilling pawn in an ancient power struggle between two rival faerie kingdoms - a struggle that could very well mean her death.

Det här är andra gången jag läser Tithe och vad jag kom ihåg ifrån förra gången jag läste den (på svenska) så var den väldigt bra. Den här gången var den tyvärr inte alls lika bra och uppnådde inte mina minnens förväntningar.

Jag gillar själva konceptet med boken - Kaye är 16 och tror att hon är en människa, men är egentligen en pixie (grönalv på svenska) och dras in i en annan värld. Varelserna i boken är det inte heller något fel på. Onda féer är roligt eftersom man är van vid att en fe är en liten snäll sak som flaxar omkring och är gullig (typ). Det finns andra intressanta varelser som dock bara nämns i förbigående, men man får ändå en vag bild av de. Jag gillar också att det inte finns något gott-ont i historien. Ingen går riktigt att lita på.

Det som förstör allting är huvudpersonen, Kaye. Jag blev så himla trött på henne och hon fick mig flera gånger att vilja avbryta läsningen. Kaye är ofta rätt naiv och tror att världen är svart och vit. Sen så gör hon så himla konstiga saker ibland. Om man har någons sanna namn kan man i många böcker få personen att lyda en. Någons namn borde kanske användas till något nödvändigt, men vad gör Kaye? Jo, hon tvingar personen att kyssa henne en gång på munnen och en gång på rumpan... What?

Om Tithe hade haft en "bättre" huvudperson hade den varit riktigt bra. Nu var den tyvärr inte alls jättebra, men den är ändå helt okej. Så om du gillar irriterande huvudpersoner eller vill ge boken en chans ändå så gör det. Så dålig var den inte och spännningen höll i sig genom hela boken. 

Mitt betyg: 5/10

När jag såg den här videon blev jag helt förstummad. OMG. OMG. OMG. OMG. OMG. Något att se fram emot? Ja verkligen! Den lär vara väldigt dyr, men kanske något att önska sig i julklapp. Eller så sparar jag pengar till den. 

Vad säger ni? Vill ni ha den? Vill ni ha den nununu? Det vill jag.

Mötte den här lilla fjunbollen när jag var ute och gick. Fåglar är så magiskt söta och den här var verkligen underbar. Kvittrade fint gjorde den också!

Författare: Sarah Dessen

Förlag: Penguin Group
Genre: Kärlek, ungdomsbok

Antal sidor: 250

Originalspråk: Engelska

Efter allt bra jag hört om Sarah Dessen var jag tvungen att läsa någon av hennes böcker. Dreamland är alltså den första boken jag läser av henne, men jag tror faktiskt att hon har skrivit bättre böcker än den här. Nåja, den var i alla fall ganska bra, även om den inte riktigt nådde upp till mina förväntningar på Sarah Dessen.

Karaktärerna var inte fina. Huvudpersonen, Caitlin, var otroligt svag som karaktär. Det finns såklart förklaringar till det, men jag gillar henne ändå inte. Ingen förebild att se upp till - hon står inte för sig själv, klarar inte riktigt av att säga ifrån och är smått irriterande. Sen så har vi Rogerson, pojkvännen. Han är inte heller någon jag gillar, riktigt obehaglig är han. Även han har sin förklaring till varför han är som han är, men det gör inte att jag tycker mer om honom. I början var han rätt gullig, men sen blev han rent ut sagt läskig.

Vilken hemsk bok det här var. Så otroligt sorglig och dessutom rätt skum. Trots det kändes den verklighetstrogen, men det känns inte bra att det som händer skulle knna hända i verkligheten. Nej usch, vad det var en omysig läsning, men trots det så var den bra.

Läs den här så läser jag Sarah Dessens andra böcker och hoppas att de är mysigare. Men även om Dreamland inte var en mysläsning var den helt klart läs-och tänkvärd. Dock försvann den ur mitt minne efter en dag eller två, så det är ingen bok som man minns särskilt länge.

Mitt betyg: 7/10

Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Författare: Michelle Hodkin
Förlag: Simon & Schuster

Genre: Mord, Paranormal Romance

Antal sidor: 452
Originalspråk: Engelska

Första meningen: 'The ornate script on the board twisted in the candlelight, making letters and numbers dance in my head.'

Mara Dyer doesn't think her life can get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there.
It can.

She believes there must be more to the accident she can't remember that killed her friends and left her mysteriously unharmed.
There is.

She doesn't believe that after everything she's been through, she can fall in love.
She's wrong.

Först och främst: Framsidan. Vad har den med handlingen att göra? Den är jättefin, men den har verkligen ingenting med boken att göra. Eller så har den det, fastän jag inte förtsått.

När jag öppnade boken så blev jag indragen på en gång. Redan från början var allting otroligt spännande! Spänningen avtog heller inte, utan höll i sig genom hela boken. Det var länge sen jag läste en så spännande bok. Jag tror att det var den mest spännande boken sen Hungerspelen (wow). 
Något som tyvärr inte höll i sig boken igenom var handlingen och uppyggnaden. I slutet spårade allting ur och det blev en enda röra som jag inte hängde med i. Allting hände på en och samma gång och det var svårt att förstå vad som hände. Trots det så blev det världens cliffhanger efter de sista sidorna. 

Mara är en intressant karaktär. Hon är också rätt förvirrande. Det är svårt att förstå om hon hallucinerar, föreställer sig saker eller faktiskt ser de. En del kanske inte gillar det, men jag tycker om osäkerheten. Michelle Hodkin har verkligen lyckats med att missleda en!

Andra karaktärer i boken som man verkligen lärde känna var nästan bara Noah. Han är bitvis helt förvirrande och jag förstår ingenting av honom, men efter ett tag börjar jag tycka om honom. Tyvärr förstör det lite på slutet, där allt blir lite för övernaturligt.
Jag skulle vilja se mer av Maras döda vänner. De lär man knappt känna och jag skulle vilja att det hade pratats mer om livet innan olyckan. Jag hoppas att man i uppföljaren får veta mer om de. 

Jag tycker om övernaturligheter, men här hade jag velat ha mer kärlek, mindre övernaturligt. Det spårade som sagt ur helt på slutet och känslan för karaktärerna förstördes. Synd, för annars var boken riktigt bra.
Fortsättningen ska komma ut i år och jag tänker verkligen läsa den för att få svar på mina frågor och få reda på vad som händer. Sista meningen var verkligen fantastisk och höjde upp det annars dåliga slutet. 

Kort sagt var det här är riktigt bra bok, även om det in i det sista blev mycket sämre. Dock är den riktigt läsvärd om man vill ha något spännande och mystiskt.

Mitt betyg: 7/10

Me talk pretty one day av David Sedaris

The Hunger Games av Suzanne Collins

Vampire Academy av Richelle Mead

One Day av David Nicholls

Den Sista Skatten av Janet S Andersson

Kriget är Slut av Morgan Alling
Between Shades of Gray av Ruta Sepetys 

Skuggornas Barn av Maria Gripe
Den andra systern Boleyn av Philppa Gregory

PS I Love You av Cecelia Ahern

Udda verlighet av Nene Ormes

Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer
Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer

Den första hustrun

Jungruns älskare
- Phillipa Gregory

Pojken som kallades Det av Dave Pelzer

Hoppas att ni alla har en fin påskhelg och att ni har att läsa under lovet!

Vårdagjämning år 2012. Klockan är 05.05 när pendeltåget lämnar Nynäshamn och en ung nattarbetare just har hoppat på. När han kliver av i Västerhaninge blir han iakttagen av en annan kille på väg från ett besök i föräldrahemmet, en kille som blir berättarjaget i nästa historia. Och så fortsätter det. Fram och tillbaka mellan stationerna på sträckan Nynäshamn–Bålsta avlöser huvudpersonerna varandra. Varje författare skriver en

i sig fristående berättelse, som samtidigt länkas samman till de andra genom flyktiga möten, en kvarglömd ryggsäck, eller en knuff i trängseln.

När vi klockan ett på natten lämnar tåget och passagerarna bakom oss har vi bland annat mött ett ofött barn, en

möhippa, änkan efter en av de arbetare som har omkommit i samband med Citybanebygget, en kvinna i maskeradutstyrsel, två månar, en docka, en osalig ande och en

familj i skilsmässa.

Ett tvärsnitt av ett Sverige av i dag.

Ett tvärsnitt av ett Sverige av i dag.

Handlingen är, vad jag har förstått, ett pendeltåg där huvudpersonerna byts ut hela tiden. Alla ska ha något att berätta, alla ska sitta på samma pendeltåg. Riktigt cool idé! Sen så har boken väldigt många författare också:

Hittade GIF:en ovan hos Lisa occh jag var tvungen att publicera den här. Kattmänniska och THG-nörd som jag är så älskar jag den. Underbar!

Svenska: 3

Antal lästa sidor: 2177

The Bell Jar av Sylvia Plath handlar om Esther som blir mer och mer psykiskt sjuk. Vi får följa henne och se hur hon uttvecklas och tänker. Språket var fint och karaktärerna och storyn var väldigt udda. Allt var väldigt trovärdigt och bra beskrivet. En av de bästa böcker jag någonsin läst.

Mitt betyg: 10/10

Andra minnesvärda böcker: Freaky Green Eyes av Joyce Carol Oates. Den var också riktig bra och fick också 10/10 men den var inte riktigt lika bra som The Bell Jar. Sen var Extremely Loud and Incredibly Close av Jonathan Safran Foer oroligt bra den med - fick 9.5/10. Alla tre böckerna var otroligt läsvärda. 

Mars var en otroligt bra läsmånad. Jag läste 8 böcker var av 5 var engelska och alla utom de tre svenska böckerna var fantastiska. Även de sämsta böckerna, med betyget 5/5, var bra de också. Jag är nöjd med min läsning den här månaden! :)

Alla mars böcker: