egalias döttrar

Har ni någonsin läst en bok och fått känslan av att ni bara måste dela med er av den, se till att hela världen läser och uppskattar den? Egalias döttrar av Gerd Brantenberg är en sån bok. Jag har inte skrivit på bloggen på väldigt, väldigt länge, men när jag igår natt läste ut den här boken så fick jag känslan av att jag bara måste skriva en recension på den. Få ut mina tankar. Here goes. 
 
Egalias döttrar utspelar sig i landet Egalia, ett modernt land där mycket liknar vår egen värld, men en sak skiljer sig - i Egalia är det kvinnorna som bestämmer. Det är kvinnorna som har jobben, makten, övertaget. Männen, å andra sidan, har inte mycket att säga till om, tvingas bära obevkäma, förnedrande pehå:ar och är de som självklart tar hand om barnen. Fåfänghetsstämpeln går inte till kvinnorna utan till männen, som har papiljotter i skägget och döljer sina begynnande flintar. Kort och gott - i Egalia brinner matriarkatet för fullt. 
 
Boken fokuserar på tonårskillen Petronius, den förtryckte sonen till en högt uppsatt kvinna och det är även Petronius som är med och drar igång mansrörelsen, pehåbränningar och andra aktioner som man kan likna med saker som pågick på 70-talet inom vår världs kvinnorörelse. Egentligen är hela boken en parodi på vår tids patriarkat och det är det som gör den så himla viktig. Är man inte förtryckt och konstant påmind om patriarkatet vi lever i så är det lätt att glömma bort det, men vänder man på allting så ser man så tydligt hur könsuppdelat allting är. Bara språket i boken får en att få upp ögonen för hur mansfixerad vår värld är.
 
I Egalia pratar dam om kvinniskor istället för människor, och det är kvinnsligheten som dam behöver ändra på. Kvinnorna pratar föraktfullt om sina manstimmer där hemma och går dam genom skogen som ung pojke bör dam vara rädd för stora, starka kvinnor som kan våldta en. Männen i Egalia har det helt enkelt som vi kvinnor har det i Sverige. Något som jag dock slås av när jag läser boken är att sexismen är värre än den är idag. Jag var tvungen att kolla när boken var skriven och såg då att den kom ut 1977 och då insåg jag hur mycket bättre det har blivit. Och jag är tacksam. Jag är tacksam för att jag inte hela tiden behöver höra att mitt kön är underlägset, för att det finns en chans att jag kan gå ut utan behå och inte bli överdrivet hatad. Är det inte konstigt att jag är tacksam för att jag ska behöva vara tacksam för att jag behandlas med respekt, även om kvinnor i allmänhet inte alls är lika respekterade som män. Sexism är överallt runt omkring oss, det är där bara man öppnar ena ögat. Media, på gatan, i skolan - everywhere. Och jag är fruktansvärt trött på det, men inte på långa vägar så trött som Petronius och hans kompisar / kvinnorna på 70-talet / kvinnor i länder med mindre jämnställdhet och mer märkbart patriarkat. För jag är ändå priviligerad som bor i ett så "jämnställt" land. 
 
Tillbaka till boken. Det är inte konstant depp och smärta och förtryck. Det är en humoristisk bok, på sitt eget sätt och när jag satt och läste fick jag flera gånger frågan av min kompis "vad är det som är så himla roligt?". Jag vet inte hur, men Gerd Brantenberg (aka min nya gud) driver verkligen med patriarkatet. Och hon gör det så jäkla snyggt, roligt och stilfullt. Det är en lättläst bok som är svår att bearbeta, viktig och allvarlig men samtidigt underhållande. I love it I love it I love it. Jag vill sprida den till allt och alla, översätta den till alla språk och göra den till obligatorisk skollitteratur. Jag vill inte bara att jag och andra underbara feminister ska njuta av Egalias döttrar - jag vill trycka upp den i ansiktet på alla sexistiska tonårspojkar och tvinga de att läsa den så att de förstår. Jag vill lägga den framför Jimmie Åkessons läskiga ansikte och säga "här. lär dig något". Jag vill ge alla chansen att förstå, tänka om och njuta av en sjukt välskriven bok. Hejdå.
 
Jag vet inte om det här var en engångsgrej eller om jag kommer börja blogga igen. Och jag vet inte om det var en bra recension för det var så länge sen jag skrev en. Vill ni veta vad som händer så följ mig på twitter, jag är @gummistovlar där också.
 
 
 
 
 

Bloggtorka

Nu var det ett tag sen jag skrev här, hehe. Saknar inspiration och blogg/skriv-lust och är himla trött på designen. Kommer att börja blogga snart igen och jag hoppas att ni kollar in då och då för att se om den kommit igång. Meddelar på twitter (@gummistovlar) när jag är på gång med bloggen.

Fyrtiofyra

Har blivit utmanad fyra gånger och tänker nu svara på alla frågorna (förlåt för sent, men bättre sent än aldrig!). Känns lite meningslöst att utmana fler personer nu när alla redan svarat, så här får ni massa svar, men inga frågor.

Först kör vi på Andreas frågor!

1. Om du fick 3 önskningar av en ande - vad skulle du önska dig då(och nej: inga "fler önskningar,oändligt med önskningar eller så ;P ). Den här sortens frågor är alltid svåra... Kanske ett eget bibliotek, att få möta JK Rowling och att vara bra på att sjunga (haha).

2. Om du var i ett brinnande hus : vad skulle du ta ut om du kunde springa in 2 gånger med en magisk kraft som gör att du är skyddad . Ditt husdjur,ett kylskåp,pengar,böcker eller ditt badrum?Bra kraft där! Skulle lätt ta med mina tre katter och min kanin - de betyder sjukt mycket för mig. Sen mina böcker - vad vore jag utan de?

3. Vad är du mest rädd för i livet? Svår fråga det här också... Att förlora en familjemedlem är jag väldigt rädd för.

4. Har du några tvångstankar? Haha, ja. Vid varje 11:11, 13:13 osv måste jag knacka i trä :P

5. Gillar du apor? Självklart, de är supersöta! Stora apor är iof lite läskiga, men annars tycker jag om de.

6. Om du bara fick rädda 3 böcker från ditt egna Titanicskepp(aka ditt sjunkande hem som flyter runt i havet),vad skulle du ta? Usch, hemsk fråga! Harry Potter bok 5, 6 och 7 på engelska, för de är de dyraste och tjockaste av mina Harry Potter-böcker. Sorgligt att jag inte fick med mig alla sju :(

7. Vilken är din absoluta favoritbok? Nej snälla, tvinga mig inte att välja! Är tråkig och säger Harry Potter och dödsrelikerna / Harry Potter and The Deathly Hallows.

8. Vem skulle du vilja rädda från din absoluta favoritbok? Jag tolkar det som om jag ska väla en person som inte är värd att läsa något så underbart. Känns elakt att peka ut någon, så jag lämnar frågan obesvarad. Hatar ingen person så mycket och man kan förändras av något riktigt bra :P

9. Om du vann 5 miljoner,vad skulle du göra? Åka till England och dricka afternoon tea på slottet där de spelar in min favoritserie Downton Abbey, shoppa i London, skänka bort en del pengar och sen spara rätt så mycket.

10. Trisslott/bingolotto? Trisslott, älskar att skrapa!

11. Vilken är din favoritefterrätt? Inlagda päron som man har after eight på och stoppar in i ugnen. Ska också vara grädde till. Mums!


Nu kör vi på Maria från Unga Vuxnas frågor!

1. Vad gör du när du inte känner för att göra något alls? Ligger ner på golvet och dricker en kopp te. Perfekt för att få tillbaka all ork och lust att göra saker!

2. Hur länge skulle du kunna klara dig utan din mobil? Ouff, inte länge :S Några dagar, men sen skulle jag känna mig avstängd från världen :P

3. Vad anser du om ordet "hen" som personligt pronomen? Det är bra om man inte vet könet, de slipper man anses som diskriminerande om man t.ex skriver hon om en lärare (dåligt exempel, menmen). Ordet påminner mig om höna, vilket gör det hela lite roligt.

4. Om du fick beställa en bok, vad skulle den handla om och vem skulle skriva den? Det skulle vara den påhittade boken An Imperial Affection som finns i The Fault in Our Stars. John Green ska skriva den, det var ju han som kom på den!

5. Fotboll eller hockey? Fotboll! Det är helt okej och rätt roligt att spela ändå. Om det gäller att kolla på så är både och sjukt tråkigt!

6. När jag var liten var jag... ...bokmal, nördig och hästgalen.
7. Varför ska man twittra? För att det är så himla kul! Man kan dela nördighet (och annat) med människor och dessutom kan man skriva hur mycket som helst utan att någon blir irriterad. Sen är man inte heller 'tvungen' att följa någon som det blir på fb (med ens vänner) utan man kan bestämma helt och hållet vem man följer utan att någon tar illa upp. Sen är det inte lika förstört som fb heller (och nej, fb och twitter liknar inte varandra).

8. Vad har du i din väska? Oftast en bok, tepåsar, busskort, lypsyl, pengar, bibliotekskort, en penna, mobil och skräp.

9. Nästa film du vill se på bio? Ingen aning faktiskt, är inte så biosugen just nu! Kankse Älska mig igen, har hört av kompisar att den ska vara bra.

10. Vad var det första du gjorde på Internet idag? Kollade min bokbloggsmejl.

11. Vilken bokkaraktär eller allmänt känd person skulle du ta med på en road trip genom USA?Augstus Waters från The Fault in Our Stars. Han är så underbar och rolig! Läs min recension (längre upp i inlägget finns en länk!) så förstår du varför.


Nu Emmes och Zozzos frågor! 

1. Beskriv dig själv med 3 ord.
2. Vad gör du på fritiden förutom att läsa?
3. Vilket är ditt favoritcitat?
4. Vilken bok tycker du borde göras till film? Varför?
5. När började du läsa?
6. Om du hade fått välja mellan att vara blind eller döv, vad hade du valt, och varför?
7. Det värsta som har hänt dig?
8. Vad är du mest rädd för?
9. Vad föredrar du mest av läsbok och ljudbok?
10. Vilken är den första boken du tänker på när vi säger bokstaven "T"?
11. Vilken är din favoritkaraktär (film, tv-serie eller bok) och varför?
1. Beskriv dig själv med 3 ord. Boknörd, snäll och tedrickare.

2. Vad gör du på fritiden förutom att läsa? Jag är med kompisar, fotograferar, spelar piano och bakar och äter upp det.

3. Vilket är ditt favoritcitat? Jag har många, bland annat de här från The Bell Jar.

4. Vilken bok tycker du borde göras till film? Varför?
Inte så många böcker ska filmatiseras. Då förstörs de ibland. Bättre att låta vissa böcker bara vara böcker. Jag har alltså ingen bok som jag vill ha filmatiserad just nu.

5. När började du läsa?
När jag var 3-4 år, men 'på riktigt' när jag var 6-7 och läste Narnia.

6. Om du hade fått välja mellan att vara blind eller döv, vad hade du valt, och varför? Att vara döv. Om man är döv kan man ändå läsa, se  saker och "prata" med teckenspråk. Skulle aldrig våga vara blind efter att ha sett filmen Julias ögon, för den har gjort att jag inte skulle våga vara ensam om jag vore blind :P

7. Det värsta som har hänt dig? Att min farmor dog. Hon var en fantastisk människa och jag saknar henne enormt.

8. Vad är du mest rädd för? Att förlora mamma, pappa eller bror. Verkligen en stor rädsla hos mig :(

9. Vad föredrar du mest av läsbok och ljudbok? Har aldrig lyssnat på en ljudbok, så jag föredrar läsbok. Tycker om att läs-läsa.
10. Vilken är den första boken du tänker på när vi säger bokstaven "T"? Trollkarlen från Oz, haha.

11. Vilken är din favoritkaraktär (film, tv-serie eller bok) och varför? Snälla, det här går inte! För svårt! Men jag tycker om Snape, han är en så bra uppbyggd karaktär med en fantastisk historia.


De sista elva nu då. De här är inte från en bokbloggare, utan från Leone som har en fantastisk blogg ni borde kolla in!

Om du inte kunde misslyckas vad skulle du göra då? Skriva en riktigt, riktigt bra bok.
Om du skulle starta en helt ny blogg med en enda inriktning, vad skulle det vara? Kanske foto, det vore kul. Skulle dock bara bli en till fotoblogg i mängden så jag håller mig till böcker och lite foto här och där.

Jordgubbar eller hallon?
Hallon, det är så sött och mysigt att äta. Jordgubbar är iof också bra!
Vad läser du just nu? Eld som är uppföljaren på Cirkeln och Neil Gaimans seriealbum The Books of Magic.
Hur känner du dig nu? Lite trött och smått förkyld.
Vad var det roligaste du gjorde igår? Igår var lördag, för det här är ett tidsinställt inlägg. Jag låg och mådde dåligt hela dagen, men det var riktigt kul att se på ESC med mamma!
Vad bakade du senast? Tror att det var tårta! :)
Vad har du till vänster om dig? Smaragdernas bok.
Vilken film kan du se om och om igen utan att tröttna? Valfri Harry Potter! Tröttnar aldrig!
Vad är ditt favoritcitat just nu? Inget speciellt, men jag tycker om de i The Bell Jar (länk längre upp i inlägget)
När du gjort något bra, vad unnar du dig? Choklad och en kopp te. Eller godis!
Så, nu har jag svarat på alla 44 frågor, phew! Någon som orkade läsa igenom alla?

Black cat, green leaves

Smaragdernas bok


Titel:
Smaragdernas bok
Författare: John Stephens
Förlag: Semic (Tack så mycket för recensionsex!)
Genre: Fantasy
Antal sidor: 351
Originalspråk: Engelska (The Emerald Atlas)

'De föräldralösa syskonen Kate, Michael och Emma skickas för att bo hos den mystiske doktor Pym i hans stora, förfallna hus. I ett gömt rum hittar de en egendmlig bok med blanka sidor. Genom boken kastas de genom tid och rum, in i ett hisnande äventyr. De möter den iskallt vackra, ondskefulla grevinnan och hennes armé av själlösa monster. Med list och hot har hon fångat en hel bys alla barn. En vild flykt från blodtörstiga vargar för syskonen djupt ner i underjorden till dvärgarnas rike. Ska syskonen lyckas rädda barnen? Kommer de någonsin hitta hem till sin egen tid?'

Smaragdernas bok ser ut som en typisk barn-fantasy om man först kollar och sånt är mysigt och kul att läsa då och då, för den sortens böcker vågar vara lite galna och ha mycket fantasy i sig. Det är mysigt. Men lite mer mot slutet blev den djupare och mer seriös och det höjde  betyget. Annars var boken lite för naiv i början och karaktärerna var rätt svaga, vilket var dåligt. 

Temat föräldralösa barn är så himla uttjatat. Det finns så många sånna böcker. Dock blev det här lite udda, för de hade föräldrar som levde och som de kan ha turen att få träffa igen. Bra, för då blir det lite variation på ett annars ganska använt tema.
Tre barn med väldigt olika karaktärer, samtidigt som de är rätt lika (kan ju bero på att de är syskon...). De har under hela sin uppväxt varit utan någon vuxen de kunnat lita på och är därför ganska skeptiska mot nya människor.  Det måste vara väldigt jobbigt att alltid behöva vara skeptisk och nervös inför alla.

Barnens karaktärer är lite tråkiga - Storasyster som är ansvarsfull och präktig och som älskar sina syskon mer än något annat i världen och gör allt för de, lillebror som är totalnördig och älskar dvärgar och tycker om att hitta på egna sagor och att visa sig duktig och sen lillasyster som är liten men stark, envis och otroligt skeptisk mot allt och alla. Under bokens gång förändrades de lite, vilket var bra, men annars var de lite för tråkiga och klassiska för barn-fanatsy.

Spänningen i boken är riktigt bra och jag blir faktiskt lurad hela tiden. Folk visar sig vara helt annorlunda än jag trott och boken byter riktning hela tiden. Bra jobbat där, fick mig att vilja fortsätta läsa!
Själva fantasyn i boken är fylld till maxgränsen. Den har nästan allt man kan komma på - dvärgar, alver, trollkarlar, onda monster, större-än-vanligt-människor, häxor á la Narnia, magimästare, tidsresor, magiska böcker - you name it. Det blir nästan för mycket, men det är ändå kul.

Det här är en bok som passar perfekt för 8-10åringar eller om man vill ha lite barnsligt men ändå lite spännande. Helt okej var den, men inte fantastisk.

Mitt betyg: 6/10

The Fault in Our Stars

Titel: The Fault in Our Stars
Författare: John Green
Förlag: Dutton Books
Genre: Ungdomsbok, kärlek
Antal sidor: 313
Originalspråk: Engelska
Första meningen: 'Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.'

Diagnosed with Stage IV thyroid cancer at 12, Hazel was prepared to die until, at 14, a medical miracle shrunk the tumours in her lungs... for now. 

Two years post-miracle, sixteen-year-old Hazel is post-everything else, too; post-high school, post-friends and post-normalcy. And even though she could live for a long time (whatever that means), Hazel lives tethered to an oxygen tank, the tumours tenuously kept at bay with a constant chemical assault. 

Enter Augustus Waters. A match made at cancer kid support group, Augustus is gorgeous, in remission, and shockingly to her, interested in Hazel. Being with Augustus is both an unexpected destination and a long-needed journey, pushing Hazel to re-examine how sickness and health, life and death, will define her and the legacy that everyone leaves behind.
- Goodreads

Jag läste ut The Fault in Our Stars idag, runt elva, och 40 minuter senare grät jag fortfarande. Jag grät många, många gånger under läsningen. När jag skriver det här gråter jag. När jag ser boken får jag tårar i ögonen. När jag ser boktrailern gråter jag. Skulle kunna fortsätta rätt länge, men nu har ni nog förstått hur stark den är.

Augustus Waters, jag älskar dig. Han är en sån underbar karaktär som man inte kan låta bli att älska. Utan honom skulle TFiOS inte vara samma bok och den skulle inte vara lika fantastisk. Han är så fin, smart och vacker och jag hoppas, hoppas, hoppas att jag någon dag kommer möta någon som är som honom för då är mitt liv nästan fulländat. Han är stark och jag älskar att han säger vad han tycker, visar sina känslor. Dessutom är han himla rolig. Och väldigt snygg. 

Hazel, huvudpersonen och berättaren, är också himla bra. Jag älskar sättet hon tänker på och jag tycker verkligen om henne. Så klok och rolig och en allmänt fin person. Hon är en förebild för mig och jag hoppas att det finns så fina människor och jag önskar, precis som med Augustus, att jag någon gång får lära känna någon som liknar henne.

Storyn är helt fantastisk och jag måste säga att John Green är ett geni. Så fantastisk och genomtänkt idé (verkar det som). Dialogerna är trovärdiga och jättebra. John Green är ett geni, ett mirakel och helt enkelt en fantastisk författare (som jag skrev på twitter). Han får en att gråta floder, skratta högt, le och deppa. Jag är verkligen glad över att han finns och över att han skrev TFiOS.
Sen har vi språket. Wow alltså. Så fint. Det är det det är - vackert och underbart. Finaste jag läst på länge.

Mycket av historian (väldigt mycket) byggs upp av en påhittad bok, An Imperial Affliction, som är skriven av en påhittad författare, Peter van Houten. Jag trodde först att boken fannas på riktigt, men det gör den tyvärr inte. Det verkar i alla fall vara en underbar bok och jag hoppas att John Green en dag skriver den.
Peter van Houten är också en intressant och bra karaktär (ja, jag menar det). Han är beviset på att allting har en anledning och att ingen är elak rakt igenom. Alla har goda sidor och alla har dåliga, men de sidorna är olika stora hos olika personer pga av olika anledningar.

Jag hade väääääldigt höga förväntningar när jag började läsa och jag hoppades att den skulle vara lika bra som alla hade sagt. Det var den. Den var tusen gånger bättre och det var en underbar läsupplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Jag har inget negativt att säga.

Mitt betyg: 10/10

Jag är tillbaka!

Efter 12 dagars frånvaro är jag tillbaka! Jag har inte läst så mycket, men jag har i alla fall hunnit läsa John Greens fantastiska bok The Fault In Our Stars. Recension kommer att komma upp när jag är redo och har hunnit samla mina tankar. Så länge tycker jag att ni kan få njuta av den fina boktrailern + sången i trailern:



Stolthet och fördom


Titel: Stolthet och fördom
Författare: Jane Austen
Förlag: Bonniers
Genre: Kärlek, roman
Antal sidor: 469
Originalspråk: Engelska (Pride and prejudice)
Första meningen: 'Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru.'

Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru. Hur lite man än vet om en sådan mans känslor eller uppfattningar då han flyttar till trakten är denna övertygelse så grundmurad hos familjerna i omgivningen att han blir betraktad som rättmätig egendom för någon av deras döttrar. - De två första stykena i boken.

Jag har sett TV-seriefilmatiseringen av Stolthet och fördom flera gånger och tyckt om den mer och mer för varje gång. Nu när jag har läst boken är jag ännu mer kär.

Jane Austen hade humor. Många gånger började jag skratta och väldigt ofta log jag. Om man vill ha ofantlig spänning eller fantasy så är inte det här rätt bok. Stolthet och fördom är istället mysig, rolig och väldigt intressant. Det jag läste är en översättning och desstom nyöversättning, så jag kan inte säga så mycket om språket, men jag tycker ändå att dialogerna är väluppbyggda och trovärdiga - för den tidsperioden alltså.

Huvudpersonen Elizabeth är rolig. Hon är stark som karaktär, har verkligen humor och är raka motsatsen till sin fjolliga mamma vars uppgift i livet är att få alla sina döttrar gifta. Sen har vi Mr. Darcy och han är väldigt knepig. I början är han riktigt jobbig och ingen jag tycker om. Men genom boken utvecklas han och blir riktigt fin. En bra karaktärsutveckling. De andra personerna i boken kan vi lämna, för om jag skulle gå igenom vad jag tyckte om alla skulle det bara bli tjatigt.

Jag tror att jag kommer läsa om Stolthet och fördom många gånger och jag är också väldigt sugen på att läsa fler av hennes böcker. Om det inte framgick i recensionen hur mycket jag tycker om boken så får ni de här tre orden: I'm in love.

Mitt betyg: 9/10

Breakfast, new books and my cat


Gick upp tidigt för att äta frukost och sen åka till tandläkaren.

Efter tandläkaren gick jag och pappa till The English Shop för att köpa PG-te. De två understa böckerna fick vi också med oss - för 40 kronor totalt(!). Den övre köpte jag för 5 kronor på PUNKTmedis.

Lånade också fyra stycken fina böcker som jag länge velat läsa.

Kom sen hem och satte mig och läste Stolthet och fördom i trädgården tillsammans med katten. Resten av dagen ska jag ta det lugnt, ingen i familjen orkar gå till en brasa.

Firar ni valborg?

En bit av mig fattas

Titel: En bit av mig fattas
Författare: David Levithan
Förlag: Rabén & Sjögren
Genre: Ungdomsbok, sorg, kärlek
Antal sidor: 191
Originalspråk: Engelska (Love is the higher law)
Första meningen: 'Min första tanke är: Mamma har dött.'

Morgon i New York. En vanlig high school-dag väntar Claire. Peter skolkar och är downtown. I Brooklyn ligger Jasper och sover. Ingen av dem anar att allt ska förändras innan dagen är slut. Det är tisdagen 11 september 2001.

Efter att skyskarporna kolapsat återstår bara frågor. Claire kan inte sova och går nattliga promenader. Jesper känner sig bara avtrubbad. Peter blir ögonvittne till katastrofen och kämpar med att förstå. Hur fattar man det ofattbara? I spåren av tragedin växer en nära vänskap fram mellan de tre.

Gulp, hjälp, vad ska jag säga. En svensk (översatt) bok på bara 190 sidor borde väl inte vara så svår att ta sig igenom? Men så var det med den här. Så jävla stark, sorglig och vacker. Underbar, men väldigt tung och jobbig.

Den 11 september 2001 var jag bara lite mer än två år gammal och allt jag vet om händelsen har jag fått veta i efterhand. Efter att ha läst En bit av mig fattas känns det verkligare och mer än det gjort innan. Det känns inte som om jag har varit med om det, varit där, för det är för overkligt att förstå om man inte varit där när det hände. 

Det som hände 9/11 är så himla hemskt. Att David Levithan faktiskt var där när det hände gör det hela ännu trovärdigare. Karaktärerna är också riktigt bra, jag kan känna med de och de är så himla fina. Jag älskar vänskapen, kärleken och humorn i boken och utan de tre sakerna skulle det vara för svårt att ta sig igenom boken. När jag läser har jag en ständig klump i magen och ett tag var jag tvungen att ta en paus för att det blev för jobbigt. Det är ingen lätt bok att ta sig igenom.

Jag tror att den här recensionen var mer en bearbetning av det jag läst än en recension. Det var så starkt, sorgligt och fint att det är svårt att tänka klart. Jag kan inte heller sätta ett rättvist betyg, så jag låter helt enkelt bli. Fem av fem på Goodreads dock, men jag kan som sagt inte sätta betyg i min recension just nu. Jag tror att en liten bit av mig fattas efter att jag har läst boken.

Aquarelle

Vitsippor och vår

Har ni kännt hur varmt det är ute idag? Det är himmelskt! Är hemma från skolan idag, pga depp+magont. En liten promenad längs vattnet blev det ändå och jag plockade lite vitsippor på vägen hem. Åh, så fint det är ute; grönt, blommor och fågelkvitter överallt ♥

Som ni har märkt har det blivit glesar mellan inläggen ett tag. Jag har inte läst ut en bok på åtta dagar eller så, trots att jag har läst en del. Kan inte avsluta böcker just nu, så ni får se när det kommer upp nya recensioner. Jag, som nästan aldrig slalomläser, läser just nu What happened to goodbye av Sarah Dessen, En bit av mig fattas av David Levithan och Stolthet och fördom av Jane Austen.

Hur är våren och era lässtatusar hos er?

Min och kattens nya favoritplats

Grejen med det här inlägget är att visa upp min fina nya läsfåtölj. Tydligen är det inte bara jag som är kär i den - min katt har bestämt sig för att dela den med mig. Lär nog läsa lika många böcker som honom i blomfåtöljen.

Vinn 150 kr på Bokus

Boktjuven har just nu en tävling där man kan vinna 150 kr på Bokus. Jag är med och tävlar, för vem vill inte få köpa en valfri bok? Sista dagen att tävla är imorgon, så var med och tävla du med! Klicka här för att komma till tävlingen!

Tithe

Titel: Tithe
Författare: Holly Black
Förlag: Simon & Schuster
Genre: Urban fantasy
Antal sidor: 351
Originalspråk: Engelska
Första meningen: 'Kaye took another drag on her cigarette and dropped it into her mother's beer bottle.'

Sixteen-year-old Kaye is a modern nomad. Fierce and independent, she travels from city to city with her mother's rock band until an ominous attack forces the sixteen-year-old back to her childhood home. There, amid the industrial, blue-collar New Jersey backdrop, Kaye soon finds herself an unwilling pawn in an ancient power struggle between two rival faerie kingdoms - a struggle that could very well mean her death.

Det här är andra gången jag läser Tithe och vad jag kom ihåg ifrån förra gången jag läste den (på svenska) så var den väldigt bra. Den här gången var den tyvärr inte alls lika bra och uppnådde inte mina minnens förväntningar.

Jag gillar själva konceptet med boken - Kaye är 16 och tror att hon är en människa, men är egentligen en pixie (grönalv på svenska) och dras in i en annan värld. Varelserna i boken är det inte heller något fel på. Onda féer är roligt eftersom man är van vid att en fe är en liten snäll sak som flaxar omkring och är gullig (typ). Det finns andra intressanta varelser som dock bara nämns i förbigående, men man får ändå en vag bild av de. Jag gillar också att det inte finns något gott-ont i historien. Ingen går riktigt att lita på.

Det som förstör allting är huvudpersonen, Kaye. Jag blev så himla trött på henne och hon fick mig flera gånger att vilja avbryta läsningen. Kaye är ofta rätt naiv och tror att världen är svart och vit. Sen så gör hon så himla konstiga saker ibland. Om man har någons sanna namn kan man i många böcker få personen att lyda en. Någons namn borde kanske användas till något nödvändigt, men vad gör Kaye? Jo, hon tvingar personen att kyssa henne en gång på munnen och en gång på rumpan... What?

Om Tithe hade haft en "bättre" huvudperson hade den varit riktigt bra. Nu var den tyvärr inte alls jättebra, men den är ändå helt okej. Så om du gillar irriterande huvudpersoner eller vill ge boken en chans ändå så gör det. dålig var den inte och spännningen höll i sig genom hela boken. 

Mitt betyg: 5/10

The Casual Vacancy - J.K Rowling

Tumblr_l9n0h2fkqv1qcnu0no1_500_large
When Barry Fairweather dies unexpectedly in his early forties, the little town of Pagford is left in shock. Pagford is, seemingly, an English idyll, with a cobbled market square and an ancient abbey, but what lies behind the pretty façade is a town at war.
Rich at war with poor, teenagers at war with their parents, wives at war with their husbands, teachers at war with their pupils…Pagford is not what it first seems. And the empty seat left by Barry on the parish council soon becomes the catalyst for the biggest war the town has yet seen. Who will triumph in an election fraught with passion, duplicity and unexpected revelations?

Den 27 september kommer vi att få läsa J.K Rowlings nya bok. Alla vi Harry Potter-nördar har väntat på att få veta mer om den kommande boken - och nu har vi det! Det ska bli så himla kul att läsa den. Hur ska man kunna vänta?

Det ska bli jättekul att läsa något nytt av henne igen (jättekul? vad är det här för underdrift? It's gonna be totally awesome för tusan!) och spännande att läsa något annat än Harry Potter.
Förväntningarna är såklart rätt höga och det kommer bli svårt att läsa utan att tänka på Harry Potter. Men ändå, J.K Rowlings nya bok har titel och releasedatum!!! September blir en månad att se fram emot!

Harry Potter Wizard's Collection

This limited and numbered 31-disc collection contains all eight Harry Potter movies, including hours of never-before-seen footage and the 8-part documentary series Creating the World of Harry Potter.

När jag såg den här videon blev jag helt förstummad. OMG. OMG. OMG. OMG. OMG. Något att se fram emot? Ja verkligen! Den lär vara väldigt dyr, men kanske något att önska sig i julklapp. Eller så sparar jag pengar till den. 

Vad säger ni? Vill ni ha den? Vill ni ha den nununu? Det vill jag.

En fjunboll bland grenarna

Mötte den här lilla fjunbollen när jag var ute och gick. Fåglar är så magiskt söta och den här var verkligen underbar. Kvittrade fint gjorde den också!

Dreamland


Titel:
Dreamland
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Penguin Group
Genre: Kärlek, ungdomsbok
Antal sidor: 250
Originalspråk: Engelska
Första meningen: 'My sister Cass ran away the morning of my sixteenth bithday.'

Ever since she started going out with Rogerson Biscoe, Caitlin seems to have fallen into a semiconscious dreamland where nothing is quite real. Rogerson is different from anyone Caitlin has ever known. He's magnetic. He's compelling. He's dangerous. Being with him makes Caitlin forget about everything else - her missing sister, her withdrawn mother, her lackluster life. But what happens when being with Rogerson becomes a larger problem than being without him?

Efter allt bra jag hört om Sarah Dessen var jag tvungen att läsa någon av hennes böcker. Dreamland är alltså den första boken jag läser av henne, men jag tror faktiskt att hon har skrivit bättre böcker än den här. Nåja, den var i alla fall ganska bra, även om den inte riktigt nådde upp till mina förväntningar på Sarah Dessen.

Karaktärerna var inte fina. Huvudpersonen, Caitlin, var otroligt svag som karaktär. Det finns såklart förklaringar till det, men jag gillar henne ändå inte. Ingen förebild att se upp till - hon står inte för sig själv, klarar inte riktigt av att säga ifrån och är smått irriterande. Sen så har vi Rogerson, pojkvännen. Han är inte heller någon jag gillar, riktigt obehaglig är han. Även han har sin förklaring till varför han är som han är, men det gör inte att jag tycker mer om honom. I början var han rätt gullig, men sen blev han rent ut sagt läskig.

Vilken hemsk bok det här var. Så otroligt sorglig och dessutom rätt skum. Trots det kändes den verklighetstrogen, men det känns inte bra att det som händer skulle knna hända i verkligheten. Nej usch, vad det var en omysig läsning, men trots det så var den bra.

Läs den här så läser jag Sarah Dessens andra böcker och hoppas att de är mysigare. Men även om Dreamland inte var en mysläsning var den helt klart läs-och tänkvärd. Dock försvann den ur mitt minne efter en dag eller två, så det är ingen bok som man minns särskilt länge.

Mitt betyg: 7/10

The Unbecoming of Mara Dyer

Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Författare: Michelle Hodkin
Förlag: Simon & Schuster
Genre: Mord, Paranormal Romance
Antal sidor: 452
Originalspråk: Engelska
Första meningen: 'The ornate script on the board twisted in the candlelight, making letters and numbers dance in my head.'

Mara Dyer doesn't think her life can get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there.
It can.

She believes there must be more to the accident she can't remember that killed her friends and left her mysteriously unharmed.
There is.

She doesn't believe that after everything she's been through, she can fall in love.
She's wrong.

Först och främst: Framsidan. Vad har den med handlingen att göra? Den är jättefin, men den har verkligen ingenting med boken att göra. Eller så har den det, fastän jag inte förtsått.

När jag öppnade boken så blev jag indragen på en gång. Redan från början var allting otroligt spännande! Spänningen avtog heller inte, utan höll i sig genom hela boken. Det var länge sen jag läste en så spännande bok. Jag tror att det var den mest spännande boken sen Hungerspelen (wow). 
Något som tyvärr inte höll i sig boken igenom var handlingen och uppyggnaden. I slutet spårade allting ur och det blev en enda röra som jag inte hängde med i. Allting hände på en och samma gång och det var svårt att förstå vad som hände. Trots det så blev det världens cliffhanger efter de sista sidorna. 

Mara är en intressant karaktär. Hon är också rätt förvirrande. Det är svårt att förstå om hon hallucinerar, föreställer sig saker eller faktiskt ser de. En del kanske inte gillar det, men jag tycker om osäkerheten. Michelle Hodkin har verkligen lyckats med att missleda en!

Andra karaktärer i boken som man verkligen lärde känna var nästan bara Noah. Han är bitvis helt förvirrande och jag förstår ingenting av honom, men efter ett tag börjar jag tycka om honom. Tyvärr förstör det lite på slutet, där allt blir lite för övernaturligt.
Jag skulle vilja se mer av Maras döda vänner. De lär man knappt känna och jag skulle vilja att det hade pratats mer om livet innan olyckan. Jag hoppas att man i uppföljaren får veta mer om de. 

Jag tycker om övernaturligheter, men här hade jag velat ha mer kärlek, mindre övernaturligt. Det spårade som sagt ur helt på slutet och känslan för karaktärerna förstördes. Synd, för annars var boken riktigt bra.
Fortsättningen ska komma ut i år och jag tänker verkligen läsa den för att få svar på mina frågor och få reda på vad som händer. Sista meningen var verkligen fantastisk och höjde upp det annars dåliga slutet. 

Kort sagt var det här är riktigt bra bok, även om det in i det sista blev mycket sämre. Dock är den riktigt läsvärd om man vill ha något spännande och mystiskt.

Mitt betyg: 7/10

Era påskboktips

Som fortsättning på det här inlägget, där en anonym typ hade bett om boktips, har jag nu samlat ihop era tips.

Middlesex av Jeffrey Eugenides
Me talk pretty one day av David Sedaris

The Hunger Games
av Suzanne Collins
Vampire Academy av Richelle Mead

One Day
av David Nicholls
Den Sista Skatten av Janet S Andersson

Kriget är Slut av Morgan Alling
Between Shades of Gray
av Ruta Sepetys 

Skuggornas Barn
av Maria Gripe
Den andra systern Boleyn
av Philppa Gregory

PS I Love You
av Cecelia Ahern
Udda verlighet av Nene Ormes

Extremt högt och otroligt nära
av Jonathan Safran Foer
Allt är upplyst
av Jonathan Safran Foer

Den första hustrun
Den andra systern Boleyn
I drottningens närhet
Jungruns älskare
- Phillipa Gregory

Pojken som kallades Det
av Dave Pelzer

Hoppas att ni alla har en fin påskhelg och att ni har att läsa under lovet!

Ännu en boknyhet - den här gången en poet

Anyon Yoseph är en 18-årig författare och poet som nyligen själv gett ut sin bok Anton the poet. Boken är fylld med hans egna dikter. Själv har jag inte läst någon av de, men när han mejlade mig två av de och frågade om jag kunde skriva om hans bok så tänkte jag att jag kunde göra det!

De två dikterna jag fick läsa heter Jag hann aldrig ta farväl och Pappa byggde sin egen segelbåt. Det var länge sen jag läste dikter, men båda två var väldigt fina. Tack vare det har jag blivit sugen på att läsa lite fler diktsamlingar!

Om du vill veta mer om boken och Anton så kan du läsa en intervju med honom här!

En måste-läsa!

'Avståndet mellan' är skriven av en hel hög med författare. Riktigt intressant verkar den vara också! Här har ni handlingen, tagen från förlagets hemsida:

Vårdagjämning år 2012. Klockan är 05.05 när pendeltåget lämnar Nynäshamn och en ung nattarbetare just har hoppat på. När han kliver av i Västerhaninge blir han iakttagen av en annan kille på väg från ett besök i föräldrahemmet, en kille som blir berättarjaget i nästa historia. Och så fortsätter det. Fram och tillbaka mellan stationerna på sträckan Nynäshamn–Bålsta avlöser huvudpersonerna varandra. Varje författare skriver en
i sig fristående berättelse, som samtidigt länkas samman till de andra genom flyktiga möten, en kvarglömd ryggsäck, eller en knuff i trängseln.
När vi klockan ett på natten lämnar tåget och passagerarna bakom oss har vi bland annat mött ett ofött barn, en
möhippa, änkan efter en av de arbetare som har omkommit i samband med Citybanebygget, en kvinna i maskeradutstyrsel, två månar, en docka, en osalig ande och en
familj i skilsmässa.
Ett tvärsnitt av ett Sverige av i dag.
Vårdagjämning år 2012. Klockan är 05.05 när pendeltåget lämnar Nynäshamn och en ung nattarbetare just har hoppat på. När han kliver av i Västerhaninge blir han iakttagen av en annan kille på väg från ett besök i föräldrahemmet, en kille som blir berättarjaget i nästa historia. Och så fortsätter det. Fram och tillbaka mellan stationerna på sträckan Nynäshamn–Bålsta avlöser huvudpersonerna varandra. Varje författare skriver en
i sig fristående berättelse, som samtidigt länkas samman till de andra genom flyktiga möten, en kvarglömd ryggsäck, eller en knuff i trängseln.

När vi klockan ett på natten lämnar tåget och passagerarna bakom oss har vi bland annat mött ett ofött barn, en
möhippa, änkan efter en av de arbetare som har omkommit i samband med Citybanebygget, en kvinna i maskeradutstyrsel, två månar, en docka, en osalig ande och en
familj i skilsmässa.

Ett tvärsnitt av ett Sverige av i dag.


Handlingen är, vad jag har förstått, ett pendeltåg där huvudpersonerna byts ut hela tiden. Alla ska ha något att berätta, alla ska sitta på samma pendeltåg. Riktigt cool idé! Sen så har boken väldigt många författare också:

Gunnar Ardelius, Sara Bergmark Elfgren, Inti Chavez Perez, Kevin Frato, Charlotte Glaser Munch,
Anthony Grooms, Fabian göranson, Ülkü Holago, Malin Isaksson, Tony Johansson, Anneli Jordahl, Jenny Jägerfeld, Mats Kempe, Johanna Koljonen, Katarina Kuick, Björk Mirjamsdotter, Ubah Musse, Ingrid Olsson, Otto Rimfors, Ingelin Røssland, Mårten Sandén, Jessica Schiefauer, Erika Söderström och Johanna Thydell.

Wow! Vilken mängd! De författarna jag känner igen är Sara Bergmark Elfgren (Cirkeln!), Fabian Göransson (förläggare för Kolik förlag och har tecknat Inferno), Jenny Jägerfeld (ej läst något av), Ingrid Olsson (inte läst något här heller), Mårten Sandén (jobbade inte han på Bamse? Nope, han har skrivit en bokserie jag har i hyllan), Jessica Schiefaer (Pojkarnar) och Johanna Thydell (Jag har läst I taket lyser stjärnorna och Det fattas en tärning. Båda är jättebra!). 

Jag ser verkligen fram emot att någon gång få läsa den här boken. Och tack Clara som skrev om den och tipsade om den! :)

Hunger Games-fluff

Hittade GIF:en ovan hos Lisa occh jag var tvungen att publicera den här. Kattmänniska och THG-nörd som jag är så älskar jag den. Underbar!

Mars böcker

Antal lästa böcker: 8
Engelska: 5
Svenska: 3
Antal lästa sidor: 2177

Bästa bok:

The Bell Jar av Sylvia Plath handlar om Esther som blir mer och mer psykiskt sjuk. Vi får följa henne och se hur hon uttvecklas och tänker. Språket var fint och karaktärerna och storyn var väldigt udda. Allt var väldigt trovärdigt och bra beskrivet. En av de bästa böcker jag någonsin läst.
Mitt betyg: 10/10

Andra minnesvärda böcker: Freaky Green Eyes av Joyce Carol Oates. Den var också riktig bra och fick också 10/10 men den var inte riktigt lika bra som The Bell Jar. Sen var Extremely Loud and Incredibly Close av Jonathan Safran Foer oroligt bra den med - fick 9.5/10. Alla tre böckerna var otroligt läsvärda. 

Mars var en otroligt bra läsmånad. Jag läste 8 böcker var av 5 var engelska och alla utom de tre svenska böckerna var fantastiska. Även de sämsta böckerna, med betyget 5/5, var bra de också. Jag är nöjd med min läsning den här månaden! :)

Alla mars böcker: