The Fault in Our Stars
Författare: John Green
Förlag: Dutton Books
Genre: Ungdomsbok, kärlek
Antal sidor: 313
Originalspråk: Engelska
Första meningen: 'Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.'
Diagnosed with Stage IV thyroid cancer at 12, Hazel was prepared to die until, at 14, a medical miracle shrunk the tumours in her lungs... for now.
Two years post-miracle, sixteen-year-old Hazel is post-everything else, too; post-high school, post-friends and post-normalcy. And even though she could live for a long time (whatever that means), Hazel lives tethered to an oxygen tank, the tumours tenuously kept at bay with a constant chemical assault.
Enter Augustus Waters. A match made at cancer kid support group, Augustus is gorgeous, in remission, and shockingly to her, interested in Hazel. Being with Augustus is both an unexpected destination and a long-needed journey, pushing Hazel to re-examine how sickness and health, life and death, will define her and the legacy that everyone leaves behind. - Goodreads
Jag läste ut The Fault in Our Stars idag, runt elva, och 40 minuter senare grät jag fortfarande. Jag grät många, många gånger under läsningen. När jag skriver det här gråter jag. När jag ser boken får jag tårar i ögonen. När jag ser boktrailern gråter jag. Skulle kunna fortsätta rätt länge, men nu har ni nog förstått hur stark den är.
Augustus Waters, jag älskar dig. Han är en sån underbar karaktär som man inte kan låta bli att älska. Utan honom skulle TFiOS inte vara samma bok och den skulle inte vara lika fantastisk. Han är så fin, smart och vacker och jag hoppas, hoppas, hoppas att jag någon dag kommer möta någon som är som honom för då är mitt liv nästan fulländat. Han är stark och jag älskar att han säger vad han tycker, visar sina känslor. Dessutom är han himla rolig. Och väldigt snygg. ♥
Hazel, huvudpersonen och berättaren, är också himla bra. Jag älskar sättet hon tänker på och jag tycker verkligen om henne. Så klok och rolig och en allmänt fin person. Hon är en förebild för mig och jag hoppas att det finns så fina människor och jag önskar, precis som med Augustus, att jag någon gång får lära känna någon som liknar henne.
Storyn är helt fantastisk och jag måste säga att John Green är ett geni. Så fantastisk och genomtänkt idé (verkar det som). Dialogerna är trovärdiga och jättebra. John Green är ett geni, ett mirakel och helt enkelt en fantastisk författare (som jag skrev på twitter). Han får en att gråta floder, skratta högt, le och deppa. Jag är verkligen glad över att han finns och över att han skrev TFiOS.
Sen har vi språket. Wow alltså. Så fint. Det är det det är - vackert och underbart. Finaste jag läst på länge.
Mycket av historian (väldigt mycket) byggs upp av en påhittad bok, An Imperial Affliction, som är skriven av en påhittad författare, Peter van Houten. Jag trodde först att boken fannas på riktigt, men det gör den tyvärr inte. Det verkar i alla fall vara en underbar bok och jag hoppas att John Green en dag skriver den.
Peter van Houten är också en intressant och bra karaktär (ja, jag menar det). Han är beviset på att allting har en anledning och att ingen är elak rakt igenom. Alla har goda sidor och alla har dåliga, men de sidorna är olika stora hos olika personer pga av olika anledningar.
Jag hade väääääldigt höga förväntningar när jag började läsa och jag hoppades att den skulle vara lika bra som alla hade sagt. Det var den. Den var tusen gånger bättre och det var en underbar läsupplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Jag har inget negativt att säga.
Mitt betyg: 10/10
Jag är tillbaka!
Efter 12 dagars frånvaro är jag tillbaka! Jag har inte läst så mycket, men jag har i alla fall hunnit läsa John Greens fantastiska bok The Fault In Our Stars. Recension kommer att komma upp när jag är redo och har hunnit samla mina tankar. Så länge tycker jag att ni kan få njuta av den fina boktrailern + sången i trailern:
Stolthet och fördom
Titel: Stolthet och fördom
Författare: Jane Austen
Förlag: Bonniers
Genre: Kärlek, roman
Antal sidor: 469
Originalspråk: Engelska (Pride and prejudice)
Första meningen: 'Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru.'
Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru. Hur lite man än vet om en sådan mans känslor eller uppfattningar då han flyttar till trakten är denna övertygelse så grundmurad hos familjerna i omgivningen att han blir betraktad som rättmätig egendom för någon av deras döttrar. - De två första stykena i boken.
Jag har sett TV-seriefilmatiseringen av Stolthet och fördom flera gånger och tyckt om den mer och mer för varje gång. Nu när jag har läst boken är jag ännu mer kär.
Jane Austen hade humor. Många gånger började jag skratta och väldigt ofta log jag. Om man vill ha ofantlig spänning eller fantasy så är inte det här rätt bok. Stolthet och fördom är istället mysig, rolig och väldigt intressant. Det jag läste är en översättning och desstom nyöversättning, så jag kan inte säga så mycket om språket, men jag tycker ändå att dialogerna är väluppbyggda och trovärdiga - för den tidsperioden alltså.
Huvudpersonen Elizabeth är rolig. Hon är stark som karaktär, har verkligen humor och är raka motsatsen till sin fjolliga mamma vars uppgift i livet är att få alla sina döttrar gifta. Sen har vi Mr. Darcy och han är väldigt knepig. I början är han riktigt jobbig och ingen jag tycker om. Men genom boken utvecklas han och blir riktigt fin. En bra karaktärsutveckling. De andra personerna i boken kan vi lämna, för om jag skulle gå igenom vad jag tyckte om alla skulle det bara bli tjatigt.
Jag tror att jag kommer läsa om Stolthet och fördom många gånger och jag är också väldigt sugen på att läsa fler av hennes böcker. Om det inte framgick i recensionen hur mycket jag tycker om boken så får ni de här tre orden: I'm in love.
Mitt betyg: 9/10
Författare: Jane Austen
Förlag: Bonniers
Genre: Kärlek, roman
Antal sidor: 469
Originalspråk: Engelska (Pride and prejudice)
Första meningen: 'Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru.'
Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru. Hur lite man än vet om en sådan mans känslor eller uppfattningar då han flyttar till trakten är denna övertygelse så grundmurad hos familjerna i omgivningen att han blir betraktad som rättmätig egendom för någon av deras döttrar. - De två första stykena i boken.
Jag har sett TV-seriefilmatiseringen av Stolthet och fördom flera gånger och tyckt om den mer och mer för varje gång. Nu när jag har läst boken är jag ännu mer kär.
Jane Austen hade humor. Många gånger började jag skratta och väldigt ofta log jag. Om man vill ha ofantlig spänning eller fantasy så är inte det här rätt bok. Stolthet och fördom är istället mysig, rolig och väldigt intressant. Det jag läste är en översättning och desstom nyöversättning, så jag kan inte säga så mycket om språket, men jag tycker ändå att dialogerna är väluppbyggda och trovärdiga - för den tidsperioden alltså.
Huvudpersonen Elizabeth är rolig. Hon är stark som karaktär, har verkligen humor och är raka motsatsen till sin fjolliga mamma vars uppgift i livet är att få alla sina döttrar gifta. Sen har vi Mr. Darcy och han är väldigt knepig. I början är han riktigt jobbig och ingen jag tycker om. Men genom boken utvecklas han och blir riktigt fin. En bra karaktärsutveckling. De andra personerna i boken kan vi lämna, för om jag skulle gå igenom vad jag tyckte om alla skulle det bara bli tjatigt.
Jag tror att jag kommer läsa om Stolthet och fördom många gånger och jag är också väldigt sugen på att läsa fler av hennes böcker. Om det inte framgick i recensionen hur mycket jag tycker om boken så får ni de här tre orden: I'm in love.
Mitt betyg: 9/10
Breakfast, new books and my cat
Gick upp tidigt för att äta frukost och sen åka till tandläkaren.
Efter tandläkaren gick jag och pappa till The English Shop för att köpa PG-te. De två understa böckerna fick vi också med oss - för 40 kronor totalt(!). Den övre köpte jag för 5 kronor på PUNKTmedis.
Lånade också fyra stycken fina böcker som jag länge velat läsa.
Kom sen hem och satte mig och läste Stolthet och fördom i trädgården tillsammans med katten. Resten av dagen ska jag ta det lugnt, ingen i familjen orkar gå till en brasa.
Firar ni valborg?
Efter tandläkaren gick jag och pappa till The English Shop för att köpa PG-te. De två understa böckerna fick vi också med oss - för 40 kronor totalt(!). Den övre köpte jag för 5 kronor på PUNKTmedis.
Lånade också fyra stycken fina böcker som jag länge velat läsa.
Kom sen hem och satte mig och läste Stolthet och fördom i trädgården tillsammans med katten. Resten av dagen ska jag ta det lugnt, ingen i familjen orkar gå till en brasa.
Firar ni valborg?
En bit av mig fattas
Titel: En bit av mig fattas
Författare: David Levithan
Förlag: Rabén & Sjögren
Genre: Ungdomsbok, sorg, kärlek
Antal sidor: 191
Originalspråk: Engelska (Love is the higher law)
Första meningen: 'Min första tanke är: Mamma har dött.'
Morgon i New York. En vanlig high school-dag väntar Claire. Peter skolkar och är downtown. I Brooklyn ligger Jasper och sover. Ingen av dem anar att allt ska förändras innan dagen är slut. Det är tisdagen 11 september 2001.
Efter att skyskarporna kolapsat återstår bara frågor. Claire kan inte sova och går nattliga promenader. Jesper känner sig bara avtrubbad. Peter blir ögonvittne till katastrofen och kämpar med att förstå. Hur fattar man det ofattbara? I spåren av tragedin växer en nära vänskap fram mellan de tre.
Gulp, hjälp, vad ska jag säga. En svensk (översatt) bok på bara 190 sidor borde väl inte vara så svår att ta sig igenom? Men så var det med den här. Så jävla stark, sorglig och vacker. Underbar, men väldigt tung och jobbig.
Den 11 september 2001 var jag bara lite mer än två år gammal och allt jag vet om händelsen har jag fått veta i efterhand. Efter att ha läst En bit av mig fattas känns det verkligare och mer än det gjort innan. Det känns inte som om jag har varit med om det, varit där, för det är för overkligt att förstå om man inte varit där när det hände.
Det som hände 9/11 är så himla hemskt. Att David Levithan faktiskt var där när det hände gör det hela ännu trovärdigare. Karaktärerna är också riktigt bra, jag kan känna med de och de är så himla fina. Jag älskar vänskapen, kärleken och humorn i boken och utan de tre sakerna skulle det vara för svårt att ta sig igenom boken. När jag läser har jag en ständig klump i magen och ett tag var jag tvungen att ta en paus för att det blev för jobbigt. Det är ingen lätt bok att ta sig igenom.
Jag tror att den här recensionen var mer en bearbetning av det jag läst än en recension. Det var så starkt, sorgligt och fint att det är svårt att tänka klart. Jag kan inte heller sätta ett rättvist betyg, så jag låter helt enkelt bli. Fem av fem på Goodreads dock, men jag kan som sagt inte sätta betyg i min recension just nu. Jag tror att en liten bit av mig fattas efter att jag har läst boken.
Förlag: Rabén & Sjögren
Genre: Ungdomsbok, sorg, kärlek
Antal sidor: 191
Originalspråk: Engelska (Love is the higher law)
Första meningen: 'Min första tanke är: Mamma har dött.'
Morgon i New York. En vanlig high school-dag väntar Claire. Peter skolkar och är downtown. I Brooklyn ligger Jasper och sover. Ingen av dem anar att allt ska förändras innan dagen är slut. Det är tisdagen 11 september 2001.
Efter att skyskarporna kolapsat återstår bara frågor. Claire kan inte sova och går nattliga promenader. Jesper känner sig bara avtrubbad. Peter blir ögonvittne till katastrofen och kämpar med att förstå. Hur fattar man det ofattbara? I spåren av tragedin växer en nära vänskap fram mellan de tre.
Gulp, hjälp, vad ska jag säga. En svensk (översatt) bok på bara 190 sidor borde väl inte vara så svår att ta sig igenom? Men så var det med den här. Så jävla stark, sorglig och vacker. Underbar, men väldigt tung och jobbig.
Den 11 september 2001 var jag bara lite mer än två år gammal och allt jag vet om händelsen har jag fått veta i efterhand. Efter att ha läst En bit av mig fattas känns det verkligare och mer än det gjort innan. Det känns inte som om jag har varit med om det, varit där, för det är för overkligt att förstå om man inte varit där när det hände.
Det som hände 9/11 är så himla hemskt. Att David Levithan faktiskt var där när det hände gör det hela ännu trovärdigare. Karaktärerna är också riktigt bra, jag kan känna med de och de är så himla fina. Jag älskar vänskapen, kärleken och humorn i boken och utan de tre sakerna skulle det vara för svårt att ta sig igenom boken. När jag läser har jag en ständig klump i magen och ett tag var jag tvungen att ta en paus för att det blev för jobbigt. Det är ingen lätt bok att ta sig igenom.
Jag tror att den här recensionen var mer en bearbetning av det jag läst än en recension. Det var så starkt, sorgligt och fint att det är svårt att tänka klart. Jag kan inte heller sätta ett rättvist betyg, så jag låter helt enkelt bli. Fem av fem på Goodreads dock, men jag kan som sagt inte sätta betyg i min recension just nu. Jag tror att en liten bit av mig fattas efter att jag har läst boken.
Aquarelle
Vitsippor och vår
Har ni kännt hur varmt det är ute idag? Det är himmelskt! Är hemma från skolan idag, pga depp+magont. En liten promenad längs vattnet blev det ändå och jag plockade lite vitsippor på vägen hem. Åh, så fint det är ute; grönt, blommor och fågelkvitter överallt ♥
Som ni har märkt har det blivit glesar mellan inläggen ett tag. Jag har inte läst ut en bok på åtta dagar eller så, trots att jag har läst en del. Kan inte avsluta böcker just nu, så ni får se när det kommer upp nya recensioner. Jag, som nästan aldrig slalomläser, läser just nu What happened to goodbye av Sarah Dessen, En bit av mig fattas av David Levithan och Stolthet och fördom av Jane Austen.
Hur är våren och era lässtatusar hos er?
Min och kattens nya favoritplats
Grejen med det här inlägget är att visa upp min fina nya läsfåtölj. Tydligen är det inte bara jag som är kär i den - min katt har bestämt sig för att dela den med mig. Lär nog läsa lika många böcker som honom i blomfåtöljen.
Vinn 150 kr på Bokus
Boktjuven har just nu en tävling där man kan vinna 150 kr på Bokus. Jag är med och tävlar, för vem vill inte få köpa en valfri bok? Sista dagen att tävla är imorgon, så var med och tävla du med! Klicka här för att komma till tävlingen!
Tithe
Författare: Holly Black
Förlag: Simon & Schuster
Genre: Urban fantasy
Antal sidor: 351
Originalspråk: Engelska
Originalspråk: Engelska
Första meningen: 'Kaye took another drag on her cigarette and dropped it into her mother's beer bottle.'
Sixteen-year-old Kaye is a modern nomad. Fierce and independent, she travels from city to city with her mother's rock band until an ominous attack forces the sixteen-year-old back to her childhood home. There, amid the industrial, blue-collar New Jersey backdrop, Kaye soon finds herself an unwilling pawn in an ancient power struggle between two rival faerie kingdoms - a struggle that could very well mean her death.
Det här är andra gången jag läser Tithe och vad jag kom ihåg ifrån förra gången jag läste den (på svenska) så var den väldigt bra. Den här gången var den tyvärr inte alls lika bra och uppnådde inte mina minnens förväntningar.
Jag gillar själva konceptet med boken - Kaye är 16 och tror att hon är en människa, men är egentligen en pixie (grönalv på svenska) och dras in i en annan värld. Varelserna i boken är det inte heller något fel på. Onda féer är roligt eftersom man är van vid att en fe är en liten snäll sak som flaxar omkring och är gullig (typ). Det finns andra intressanta varelser som dock bara nämns i förbigående, men man får ändå en vag bild av de. Jag gillar också att det inte finns något gott-ont i historien. Ingen går riktigt att lita på.
Det som förstör allting är huvudpersonen, Kaye. Jag blev så himla trött på henne och hon fick mig flera gånger att vilja avbryta läsningen. Kaye är ofta rätt naiv och tror att världen är svart och vit. Sen så gör hon så himla konstiga saker ibland. Om man har någons sanna namn kan man i många böcker få personen att lyda en. Någons namn borde kanske användas till något nödvändigt, men vad gör Kaye? Jo, hon tvingar personen att kyssa henne en gång på munnen och en gång på rumpan... What?
Om Tithe hade haft en "bättre" huvudperson hade den varit riktigt bra. Nu var den tyvärr inte alls jättebra, men den är ändå helt okej. Så om du gillar irriterande huvudpersoner eller vill ge boken en chans ändå så gör det. Så dålig var den inte och spännningen höll i sig genom hela boken.
Mitt betyg: 5/10
Sixteen-year-old Kaye is a modern nomad. Fierce and independent, she travels from city to city with her mother's rock band until an ominous attack forces the sixteen-year-old back to her childhood home. There, amid the industrial, blue-collar New Jersey backdrop, Kaye soon finds herself an unwilling pawn in an ancient power struggle between two rival faerie kingdoms - a struggle that could very well mean her death.
Det här är andra gången jag läser Tithe och vad jag kom ihåg ifrån förra gången jag läste den (på svenska) så var den väldigt bra. Den här gången var den tyvärr inte alls lika bra och uppnådde inte mina minnens förväntningar.
Jag gillar själva konceptet med boken - Kaye är 16 och tror att hon är en människa, men är egentligen en pixie (grönalv på svenska) och dras in i en annan värld. Varelserna i boken är det inte heller något fel på. Onda féer är roligt eftersom man är van vid att en fe är en liten snäll sak som flaxar omkring och är gullig (typ). Det finns andra intressanta varelser som dock bara nämns i förbigående, men man får ändå en vag bild av de. Jag gillar också att det inte finns något gott-ont i historien. Ingen går riktigt att lita på.
Det som förstör allting är huvudpersonen, Kaye. Jag blev så himla trött på henne och hon fick mig flera gånger att vilja avbryta läsningen. Kaye är ofta rätt naiv och tror att världen är svart och vit. Sen så gör hon så himla konstiga saker ibland. Om man har någons sanna namn kan man i många böcker få personen att lyda en. Någons namn borde kanske användas till något nödvändigt, men vad gör Kaye? Jo, hon tvingar personen att kyssa henne en gång på munnen och en gång på rumpan... What?
Om Tithe hade haft en "bättre" huvudperson hade den varit riktigt bra. Nu var den tyvärr inte alls jättebra, men den är ändå helt okej. Så om du gillar irriterande huvudpersoner eller vill ge boken en chans ändå så gör det. Så dålig var den inte och spännningen höll i sig genom hela boken.
Mitt betyg: 5/10
The Casual Vacancy - J.K Rowling
When Barry Fairweather dies unexpectedly in his early forties, the little town of Pagford is left in shock. Pagford is, seemingly, an English idyll, with a cobbled market square and an ancient abbey, but what lies behind the pretty façade is a town at war.
Rich at war with poor, teenagers at war with their parents, wives at war with their husbands, teachers at war with their pupils…Pagford is not what it first seems. And the empty seat left by Barry on the parish council soon becomes the catalyst for the biggest war the town has yet seen. Who will triumph in an election fraught with passion, duplicity and unexpected revelations?
Den 27 september kommer vi att få läsa J.K Rowlings nya bok. Alla vi Harry Potter-nördar har väntat på att få veta mer om den kommande boken - och nu har vi det! Det ska bli så himla kul att läsa den. Hur ska man kunna vänta?
Det ska bli jättekul att läsa något nytt av henne igen (jättekul? vad är det här för underdrift? It's gonna be totally awesome för tusan!) och spännande att läsa något annat än Harry Potter.
Förväntningarna är såklart rätt höga och det kommer bli svårt att läsa utan att tänka på Harry Potter. Men ändå, J.K Rowlings nya bok har titel och releasedatum!!! September blir en månad att se fram emot!
Harry Potter Wizard's Collection
This limited and numbered 31-disc collection contains all eight Harry Potter movies, including hours of never-before-seen footage and the 8-part documentary series Creating the World of Harry Potter.
När jag såg den här videon blev jag helt förstummad. OMG. OMG. OMG. OMG. OMG. Något att se fram emot? Ja verkligen! Den lär vara väldigt dyr, men kanske något att önska sig i julklapp. Eller så sparar jag pengar till den.
Vad säger ni? Vill ni ha den? Vill ni ha den nununu? Det vill jag.
Vad säger ni? Vill ni ha den? Vill ni ha den nununu? Det vill jag.
En fjunboll bland grenarna
Mötte den här lilla fjunbollen när jag var ute och gick. Fåglar är så magiskt söta och den här var verkligen underbar. Kvittrade fint gjorde den också!
Dreamland
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Penguin Group
Genre: Kärlek, ungdomsbok
Genre: Kärlek, ungdomsbok
Antal sidor: 250
Originalspråk: Engelska
Första meningen: 'My sister Cass ran away the morning of my sixteenth bithday.'
Ever since she started going out with Rogerson Biscoe, Caitlin seems to have fallen into a semiconscious dreamland where nothing is quite real. Rogerson is different from anyone Caitlin has ever known. He's magnetic. He's compelling. He's dangerous. Being with him makes Caitlin forget about everything else - her missing sister, her withdrawn mother, her lackluster life. But what happens when being with Rogerson becomes a larger problem than being without him?
Ever since she started going out with Rogerson Biscoe, Caitlin seems to have fallen into a semiconscious dreamland where nothing is quite real. Rogerson is different from anyone Caitlin has ever known. He's magnetic. He's compelling. He's dangerous. Being with him makes Caitlin forget about everything else - her missing sister, her withdrawn mother, her lackluster life. But what happens when being with Rogerson becomes a larger problem than being without him?
Efter allt bra jag hört om Sarah Dessen var jag tvungen att läsa någon av hennes böcker. Dreamland är alltså den första boken jag läser av henne, men jag tror faktiskt att hon har skrivit bättre böcker än den här. Nåja, den var i alla fall ganska bra, även om den inte riktigt nådde upp till mina förväntningar på Sarah Dessen.
Karaktärerna var inte fina. Huvudpersonen, Caitlin, var otroligt svag som karaktär. Det finns såklart förklaringar till det, men jag gillar henne ändå inte. Ingen förebild att se upp till - hon står inte för sig själv, klarar inte riktigt av att säga ifrån och är smått irriterande. Sen så har vi Rogerson, pojkvännen. Han är inte heller någon jag gillar, riktigt obehaglig är han. Även han har sin förklaring till varför han är som han är, men det gör inte att jag tycker mer om honom. I början var han rätt gullig, men sen blev han rent ut sagt läskig.
Vilken hemsk bok det här var. Så otroligt sorglig och dessutom rätt skum. Trots det kändes den verklighetstrogen, men det känns inte bra att det som händer skulle knna hända i verkligheten. Nej usch, vad det var en omysig läsning, men trots det så var den bra.
Läs den här så läser jag Sarah Dessens andra böcker och hoppas att de är mysigare. Men även om Dreamland inte var en mysläsning var den helt klart läs-och tänkvärd. Dock försvann den ur mitt minne efter en dag eller två, så det är ingen bok som man minns särskilt länge.
Mitt betyg: 7/10
The Unbecoming of Mara Dyer
Genre: Mord, Paranormal Romance
Antal sidor: 452
Originalspråk: Engelska
Originalspråk: Engelska
Första meningen: 'The ornate script on the board twisted in the candlelight, making letters and numbers dance in my head.'
Mara Dyer doesn't think her life can get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there.
It can.
She believes there must be more to the accident she can't remember that killed her friends and left her mysteriously unharmed.
There is.
She doesn't believe that after everything she's been through, she can fall in love.
She's wrong.
Först och främst: Framsidan. Vad har den med handlingen att göra? Den är jättefin, men den har verkligen ingenting med boken att göra. Eller så har den det, fastän jag inte förtsått.
När jag öppnade boken så blev jag indragen på en gång. Redan från början var allting otroligt spännande! Spänningen avtog heller inte, utan höll i sig genom hela boken. Det var länge sen jag läste en så spännande bok. Jag tror att det var den mest spännande boken sen Hungerspelen (wow).
Något som tyvärr inte höll i sig boken igenom var handlingen och uppyggnaden. I slutet spårade allting ur och det blev en enda röra som jag inte hängde med i. Allting hände på en och samma gång och det var svårt att förstå vad som hände. Trots det så blev det världens cliffhanger efter de sista sidorna.
Mara är en intressant karaktär. Hon är också rätt förvirrande. Det är svårt att förstå om hon hallucinerar, föreställer sig saker eller faktiskt ser de. En del kanske inte gillar det, men jag tycker om osäkerheten. Michelle Hodkin har verkligen lyckats med att missleda en!
Andra karaktärer i boken som man verkligen lärde känna var nästan bara Noah. Han är bitvis helt förvirrande och jag förstår ingenting av honom, men efter ett tag börjar jag tycka om honom. Tyvärr förstör det lite på slutet, där allt blir lite för övernaturligt.
Jag skulle vilja se mer av Maras döda vänner. De lär man knappt känna och jag skulle vilja att det hade pratats mer om livet innan olyckan. Jag hoppas att man i uppföljaren får veta mer om de.
Jag tycker om övernaturligheter, men här hade jag velat ha mer kärlek, mindre övernaturligt. Det spårade som sagt ur helt på slutet och känslan för karaktärerna förstördes. Synd, för annars var boken riktigt bra.
Fortsättningen ska komma ut i år och jag tänker verkligen läsa den för att få svar på mina frågor och få reda på vad som händer. Sista meningen var verkligen fantastisk och höjde upp det annars dåliga slutet.
Kort sagt var det här är riktigt bra bok, även om det in i det sista blev mycket sämre. Dock är den riktigt läsvärd om man vill ha något spännande och mystiskt.
Mitt betyg: 7/10
Mara Dyer doesn't think her life can get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there.
It can.
She believes there must be more to the accident she can't remember that killed her friends and left her mysteriously unharmed.
There is.
She doesn't believe that after everything she's been through, she can fall in love.
She's wrong.
Först och främst: Framsidan. Vad har den med handlingen att göra? Den är jättefin, men den har verkligen ingenting med boken att göra. Eller så har den det, fastän jag inte förtsått.
När jag öppnade boken så blev jag indragen på en gång. Redan från början var allting otroligt spännande! Spänningen avtog heller inte, utan höll i sig genom hela boken. Det var länge sen jag läste en så spännande bok. Jag tror att det var den mest spännande boken sen Hungerspelen (wow).
Något som tyvärr inte höll i sig boken igenom var handlingen och uppyggnaden. I slutet spårade allting ur och det blev en enda röra som jag inte hängde med i. Allting hände på en och samma gång och det var svårt att förstå vad som hände. Trots det så blev det världens cliffhanger efter de sista sidorna.
Mara är en intressant karaktär. Hon är också rätt förvirrande. Det är svårt att förstå om hon hallucinerar, föreställer sig saker eller faktiskt ser de. En del kanske inte gillar det, men jag tycker om osäkerheten. Michelle Hodkin har verkligen lyckats med att missleda en!
Andra karaktärer i boken som man verkligen lärde känna var nästan bara Noah. Han är bitvis helt förvirrande och jag förstår ingenting av honom, men efter ett tag börjar jag tycka om honom. Tyvärr förstör det lite på slutet, där allt blir lite för övernaturligt.
Jag skulle vilja se mer av Maras döda vänner. De lär man knappt känna och jag skulle vilja att det hade pratats mer om livet innan olyckan. Jag hoppas att man i uppföljaren får veta mer om de.
Jag tycker om övernaturligheter, men här hade jag velat ha mer kärlek, mindre övernaturligt. Det spårade som sagt ur helt på slutet och känslan för karaktärerna förstördes. Synd, för annars var boken riktigt bra.
Fortsättningen ska komma ut i år och jag tänker verkligen läsa den för att få svar på mina frågor och få reda på vad som händer. Sista meningen var verkligen fantastisk och höjde upp det annars dåliga slutet.
Kort sagt var det här är riktigt bra bok, även om det in i det sista blev mycket sämre. Dock är den riktigt läsvärd om man vill ha något spännande och mystiskt.
Mitt betyg: 7/10
Era påskboktips
Som fortsättning på det här inlägget, där en anonym typ hade bett om boktips, har jag nu samlat ihop era tips.
Middlesex av Jeffrey Eugenides
The Hunger Games av Suzanne Collins
One Day av David Nicholls
Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer
Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer
Den första hustrun
Hoppas att ni alla har en fin påskhelg och att ni har att läsa under lovet!
Middlesex av Jeffrey Eugenides
Me talk pretty one day av David Sedaris
The Hunger Games av Suzanne Collins
Vampire Academy av Richelle Mead
One Day av David Nicholls
Den Sista Skatten av Janet S Andersson
Kriget är Slut av Morgan Alling
Between Shades of Gray av Ruta Sepetys
Skuggornas Barn av Maria Gripe
Den andra systern Boleyn av Philppa Gregory
PS I Love You av Cecelia Ahern
Kriget är Slut av Morgan Alling
Between Shades of Gray av Ruta Sepetys
Skuggornas Barn av Maria Gripe
Den andra systern Boleyn av Philppa Gregory
PS I Love You av Cecelia Ahern
Udda verlighet av Nene Ormes
Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer
Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer
Den första hustrun
Den andra systern Boleyn
I drottningens närhet
Jungruns älskare
- Phillipa Gregory
Pojken som kallades Det av Dave Pelzer
- Phillipa Gregory
Pojken som kallades Det av Dave Pelzer
Hoppas att ni alla har en fin påskhelg och att ni har att läsa under lovet!
Ännu en boknyhet - den här gången en poet
Anyon Yoseph är en 18-årig författare och poet som nyligen själv gett ut sin bok Anton the poet. Boken är fylld med hans egna dikter. Själv har jag inte läst någon av de, men när han mejlade mig två av de och frågade om jag kunde skriva om hans bok så tänkte jag att jag kunde göra det! De två dikterna jag fick läsa heter Jag hann aldrig ta farväl och Pappa byggde sin egen segelbåt. Det var länge sen jag läste dikter, men båda två var väldigt fina. Tack vare det har jag blivit sugen på att läsa lite fler diktsamlingar!
Om du vill veta mer om boken och Anton så kan du läsa en intervju med honom här!
En måste-läsa!
'Avståndet mellan' är skriven av en hel hög med författare. Riktigt intressant verkar den vara också! Här har ni handlingen, tagen från förlagets hemsida:
Vårdagjämning år 2012. Klockan är 05.05 när pendeltåget lämnar Nynäshamn och en ung nattarbetare just har hoppat på. När han kliver av i Västerhaninge blir han iakttagen av en annan kille på väg från ett besök i föräldrahemmet, en kille som blir berättarjaget i nästa historia. Och så fortsätter det. Fram och tillbaka mellan stationerna på sträckan Nynäshamn–Bålsta avlöser huvudpersonerna varandra. Varje författare skriver en
Ett tvärsnitt av ett Sverige av i dag.
Handlingen är, vad jag har förstått, ett pendeltåg där huvudpersonerna byts ut hela tiden. Alla ska ha något att berätta, alla ska sitta på samma pendeltåg. Riktigt cool idé! Sen så har boken väldigt många författare också:
Vårdagjämning år 2012. Klockan är 05.05 när pendeltåget lämnar Nynäshamn och en ung nattarbetare just har hoppat på. När han kliver av i Västerhaninge blir han iakttagen av en annan kille på väg från ett besök i föräldrahemmet, en kille som blir berättarjaget i nästa historia. Och så fortsätter det. Fram och tillbaka mellan stationerna på sträckan Nynäshamn–Bålsta avlöser huvudpersonerna varandra. Varje författare skriver en
i sig fristående berättelse, som samtidigt länkas samman till de andra genom flyktiga möten, en kvarglömd ryggsäck, eller en knuff i trängseln.
När vi klockan ett på natten lämnar tåget och passagerarna bakom oss har vi bland annat mött ett ofött barn, en
möhippa, änkan efter en av de arbetare som har omkommit i samband med Citybanebygget, en kvinna i maskeradutstyrsel, två månar, en docka, en osalig ande och en
familj i skilsmässa.
Ett tvärsnitt av ett Sverige av i dag.
Vårdagjämning år 2012. Klockan är 05.05 när pendeltåget lämnar Nynäshamn och en ung nattarbetare just har hoppat på. När han kliver av i Västerhaninge blir han iakttagen av en annan kille på väg från ett besök i föräldrahemmet, en kille som blir berättarjaget i nästa historia. Och så fortsätter det. Fram och tillbaka mellan stationerna på sträckan Nynäshamn–Bålsta avlöser huvudpersonerna varandra. Varje författare skriver en i sig fristående berättelse, som samtidigt länkas samman till de andra genom flyktiga möten, en kvarglömd ryggsäck, eller en knuff i trängseln.
När vi klockan ett på natten lämnar tåget och passagerarna bakom oss har vi bland annat mött ett ofött barn, en
möhippa, änkan efter en av de arbetare som har omkommit i samband med Citybanebygget, en kvinna i maskeradutstyrsel, två månar, en docka, en osalig ande och en
familj i skilsmässa.
Ett tvärsnitt av ett Sverige av i dag.
Handlingen är, vad jag har förstått, ett pendeltåg där huvudpersonerna byts ut hela tiden. Alla ska ha något att berätta, alla ska sitta på samma pendeltåg. Riktigt cool idé! Sen så har boken väldigt många författare också:
Gunnar Ardelius, Sara Bergmark Elfgren, Inti Chavez Perez, Kevin Frato, Charlotte Glaser Munch,
Anthony Grooms, Fabian göranson, Ülkü Holago, Malin Isaksson, Tony Johansson, Anneli Jordahl, Jenny Jägerfeld, Mats Kempe, Johanna Koljonen, Katarina Kuick, Björk Mirjamsdotter, Ubah Musse, Ingrid Olsson, Otto Rimfors, Ingelin Røssland, Mårten Sandén, Jessica Schiefauer, Erika Söderström och Johanna Thydell.
Wow! Vilken mängd! De författarna jag känner igen är Sara Bergmark Elfgren (Cirkeln!), Fabian Göransson (förläggare för Kolik förlag och har tecknat Inferno), Jenny Jägerfeld (ej läst något av), Ingrid Olsson (inte läst något här heller), Mårten Sandén (jobbade inte han på Bamse? Nope, han har skrivit en bokserie jag har i hyllan), Jessica Schiefaer (Pojkarnar) och Johanna Thydell (Jag har läst I taket lyser stjärnorna och Det fattas en tärning. Båda är jättebra!).
Jag ser verkligen fram emot att någon gång få läsa den här boken. Och tack Clara som skrev om den och tipsade om den! :)
Wow! Vilken mängd! De författarna jag känner igen är Sara Bergmark Elfgren (Cirkeln!), Fabian Göransson (förläggare för Kolik förlag och har tecknat Inferno), Jenny Jägerfeld (ej läst något av), Ingrid Olsson (inte läst något här heller), Mårten Sandén (jobbade inte han på Bamse? Nope, han har skrivit en bokserie jag har i hyllan), Jessica Schiefaer (Pojkarnar) och Johanna Thydell (Jag har läst I taket lyser stjärnorna och Det fattas en tärning. Båda är jättebra!).
Jag ser verkligen fram emot att någon gång få läsa den här boken. Och tack Clara som skrev om den och tipsade om den! :)
Hunger Games-fluff
Hittade GIF:en ovan hos Lisa occh jag var tvungen att publicera den här. Kattmänniska och THG-nörd som jag är så älskar jag den. Underbar!
Mars böcker
Antal lästa böcker: 8
Engelska: 5
Bästa bok:
Engelska: 5
Svenska: 3
Antal lästa sidor: 2177
Bästa bok:
The Bell Jar av Sylvia Plath handlar om Esther som blir mer och mer psykiskt sjuk. Vi får följa henne och se hur hon uttvecklas och tänker. Språket var fint och karaktärerna och storyn var väldigt udda. Allt var väldigt trovärdigt och bra beskrivet. En av de bästa böcker jag någonsin läst.
Mitt betyg: 10/10
Andra minnesvärda böcker: Freaky Green Eyes av Joyce Carol Oates. Den var också riktig bra och fick också 10/10 men den var inte riktigt lika bra som The Bell Jar. Sen var Extremely Loud and Incredibly Close av Jonathan Safran Foer oroligt bra den med - fick 9.5/10. Alla tre böckerna var otroligt läsvärda.
Mars var en otroligt bra läsmånad. Jag läste 8 böcker var av 5 var engelska och alla utom de tre svenska böckerna var fantastiska. Även de sämsta böckerna, med betyget 5/5, var bra de också. Jag är nöjd med min läsning den här månaden! :)
Alla mars böcker:
Mars var en otroligt bra läsmånad. Jag läste 8 böcker var av 5 var engelska och alla utom de tre svenska böckerna var fantastiska. Även de sämsta böckerna, med betyget 5/5, var bra de också. Jag är nöjd med min läsning den här månaden! :)
Alla mars böcker:
Tävlingstips
På Nellons bokblogg lottas det ut ett ex av The secret of happy ever after av Lucy Dillon. Klicka här för att komma till tävlingen.
Det var allt jag hade att säga. Hoppas att ni har en fin Earth Hour-kväll.
7 books, 8 movies, 1 story
Hittade den här underbara bilden på twitter [@TheHogwartians] och jag började helt plötsligt längta väldigt mycket efter Harry Potter i alla former. Harry Potter - boken som förändrade mitt liv, har gett mig en otrolig mängd stöd och som alltid kommer att ha en särskild plats i mitt hjärta. Det bästa som har hänt mig. Jag tror att jag ska kolla på Harry Potter i mängder efter Earth Hour.
Kramar från er Harry Potter-nörd ♥
Kramar från er Harry Potter-nörd ♥
Du glömmer väl inte att släcka?
Bild från weheartit.com
Ikväll är det Earth Hour. De senaste åren har min familj släckt ner och det gör vi i år också. Jag tycker att det är otroligt bra, eftersom vår miljön inte mår så bra. Jag ska nog spela kort med familjen eller läsa Dreamland under två timmar (vi brukar släcka ner en timme extra). Hoppas verkligen att ni är med och släcker och om ni inte planerar att göra det, hur jobbigt är det att klara sig utan el en timme?
Vad ska ni hitta på under timmen?
The bell jar
Titel: The Bell Jar
Författare: Sylvia Plath
Förlag: Harper & Row
Genre: Roman, halvt självbiografisk
Antal sidor: 275
Originalspråk: Engelska
Första meningen: 'It was a queer, sultry summer, the summer they electrocted the Rosenbergs, and I didn't know what I was doing in New York.'
Jag hittar ingen bra beskrivning på boken och jag kommer inte heller på något eget sätt att formulera en. Ni får helt enkelt läsa recensionen och se vad ni tycker.
Det kommer att bli svårt att skriva en ordentlig recension på The Bell Jar, för den var en otroligt bra bok som får mig riktigt förvirrad. Ni kan alltid se mitt Goodreads-betyg för att förstå hur bra den var - It was amazing. Det var en väldigt intressant läsupplevelse och jag har verkligen inte läst något liknande. Allt var unikt - karaktärerna, språket och hela boken i sig.
Esther är då huvudpersonen och det är genom henne vi får se allting. Jag älskar hennes sätt att tänka på och sättet Plath har skapat henne på är väldigt trovärdigt. Det som händer är att Esther blir mer och mer psykiskt sjuk. I början känns hon inte sjuk, bara lite udda. Alltså var det en väldigt intressant karaktärsutveckling som också är mycket trovärdig, även om den är ovanlig. Under tiden som jag läste boken fick jag reda på att The Bell Jar är halvt självbiografisk och jag förstår verkligen att författaren inte mådde bra när hon skrev. Jag har också fått reda på att Sylvia Plath begick självmord samma år som The Bell Jar publicerades. Så synd att en så bra författare skulle dö så ung (hon begick självmord när hon var 31 år). Fast om hon inte hade varit psykiskt sjuk hade hon kanske inte skrivit en så udda bok.
Språket. Åh, vad jag älskar det. Formuleringarna är klarspråkiga och man kan läsa in en hel del mellan raderna om hur Esther mår. Under tiden som jag läste var jag tvungen att skriva av några citat för att jag tyckte att de var så bra. Här har ni några exempel:
Jag hittar ingen bra beskrivning på boken och jag kommer inte heller på något eget sätt att formulera en. Ni får helt enkelt läsa recensionen och se vad ni tycker.
Det kommer att bli svårt att skriva en ordentlig recension på The Bell Jar, för den var en otroligt bra bok som får mig riktigt förvirrad. Ni kan alltid se mitt Goodreads-betyg för att förstå hur bra den var - It was amazing. Det var en väldigt intressant läsupplevelse och jag har verkligen inte läst något liknande. Allt var unikt - karaktärerna, språket och hela boken i sig.
Esther är då huvudpersonen och det är genom henne vi får se allting. Jag älskar hennes sätt att tänka på och sättet Plath har skapat henne på är väldigt trovärdigt. Det som händer är att Esther blir mer och mer psykiskt sjuk. I början känns hon inte sjuk, bara lite udda. Alltså var det en väldigt intressant karaktärsutveckling som också är mycket trovärdig, även om den är ovanlig. Under tiden som jag läste boken fick jag reda på att The Bell Jar är halvt självbiografisk och jag förstår verkligen att författaren inte mådde bra när hon skrev. Jag har också fått reda på att Sylvia Plath begick självmord samma år som The Bell Jar publicerades. Så synd att en så bra författare skulle dö så ung (hon begick självmord när hon var 31 år). Fast om hon inte hade varit psykiskt sjuk hade hon kanske inte skrivit en så udda bok.
Språket. Åh, vad jag älskar det. Formuleringarna är klarspråkiga och man kan läsa in en hel del mellan raderna om hur Esther mår. Under tiden som jag läste var jag tvungen att skriva av några citat för att jag tyckte att de var så bra. Här har ni några exempel:
'Her thoughts were not my thoughts, nor her feelings my feelings, but we were close enough so that her thoughts and feelings seemed a wry, black image of my own.'
'The silence depressed me. It wasn't the silence of silence. It was my own silence.'
'He was terribly nervous the whole time and I could tell he thought I was crazy as a loon, because I told him I believed in hell, and that certain people, like me, had to live in hell before they died, to make up for missing out on it after death, since they didn't believe in life after death, and what each person believed happened to him in life after death.'
Beskrivningen av Esthers tid på olika psyksjukhus var också bra. Den biten fick mig att få upp ögonen för hur psykiskt sjuka människor behandlas av olika personer och jag tror till och med att jag blev lite intresserad av att jobba inom psykvården. För det fina de gjorde åt Esther var otroligt, och jag tror att det skulle vara fantastiskt att få göra något sånt. Just saying.
The Bell Jar är en väldigt tung och stark bok. Trots att det var en påverkande läsupplevelse ångrar jag inte en sekund. Jag är så himla glad över att jag har läst den här boken, för det var en fantastisk läsupplevelse och jag hoppas att ni andra läser den. Om ni gör det blir jag glad för eran skull.
Mitt betyg: Stark 10/10
En bok jag aldrig läste klart
Cassia has always trusted the Society to make the right choices for her: what to read, what to watch, what to believe. So when Xander's face appears on-screen at her Matching ceremony, Cassia knows with complete certainty that he is her ideal mate... until she sees Ky Markham's face flash for an instant before the screen fades to black.
The Society tells her it's a glitch, a rare malfunction, and that she should focus on the happy life she's destined to lead with Xander. But Cassia can't stop thinking about Ky, and as they slowly fall in love, Cassia begins to doubt the Society's infallibility and is faced with an impossible choice: between Xander and Ky, between the only life she's known and a path that no one else has dared to follow.
Matched. En bok ni säkert hört väldigt mycket om, både bra och dåligt. Själv vet jag egentligen inte riktigt vad jag tyckte om den, men jag tänker skriva någon sorts recension av det jag läste.
Jag hade faktiskt reserverat Matched på biblioteket och när jag hämtade ut den började jag läsa den direkt. I början tyckte jag att den var ganska bra. Det enda som kändes lite overkligt var världen de levde i. Lagarna var helt sjuka, t.ex att man inte får springa offentligt. Kom igen?
Trots det tyckte jag att den var bra så jag vet faktiskt inte vad som fick mig att sluta. Kanske läser jag om den någon annan gång och ser om den känns bättre då.
The Society tells her it's a glitch, a rare malfunction, and that she should focus on the happy life she's destined to lead with Xander. But Cassia can't stop thinking about Ky, and as they slowly fall in love, Cassia begins to doubt the Society's infallibility and is faced with an impossible choice: between Xander and Ky, between the only life she's known and a path that no one else has dared to follow.
Matched. En bok ni säkert hört väldigt mycket om, både bra och dåligt. Själv vet jag egentligen inte riktigt vad jag tyckte om den, men jag tänker skriva någon sorts recension av det jag läste.
Jag hade faktiskt reserverat Matched på biblioteket och när jag hämtade ut den började jag läsa den direkt. I början tyckte jag att den var ganska bra. Det enda som kändes lite overkligt var världen de levde i. Lagarna var helt sjuka, t.ex att man inte får springa offentligt. Kom igen?
Trots det tyckte jag att den var bra så jag vet faktiskt inte vad som fick mig att sluta. Kanske läser jag om den någon annan gång och ser om den känns bättre då.
